Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 11, 1915 - Hedén, Erik: Engelsk och tysk imperialism. III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han honom med ros för hans sedliga
storhet. Han berömmer ena stunden
Fredrik, för att han ville skona
Österrike (d. v. s. blott taga Schlesien),
skona detta föråldrade romerska rike, vars
”osedliga fasthållande vid den
historiska rättens helighet" Treitschke på
andra ställen ej nog blodigt kan håna (jfr
nutidens tyska omdömen om Englands
historiska rätt!). Andra stunden rosar
han Fredrik, därför att denne ville
kros-se Österrike till förmån för det ”rent
tyska” Bajern, vars feghet Treitschke gång
på gång lika våldsamt som rättvist
häcklar. Ena stunden prisar han
Fredrik, för det han befriade Schlesiens
protestanter, andra gången för det
storartade frisinne som förmådde honom att
stadfästa deras skattskyldighet till
katolska kyrkan, medan England klandras
för att det gjorde Irlands katoliker
skattskyldiga till den protestantiska religion
Treitschke så hänfört upphöjer.
Naturligtvis gillar han alldeles Preussens
politik vid Polens delningar. När Fredrik
den store annekterade Väst-Preussen
utan att bry sig om landskapets vilja
mer än om det plundrade Polens, talar
Trietschke om ”Väst-Preussens
befrielse”, alldeles som Bethmann-Hollweg nu
talar om ”det befriade Polen”. När
Fredriks son lät hälsa polackarne, att de
måste skaffa sig en författning, om han
skulle kunna ingå förbund med dem,1
hindrar detta ej Treitschke2 från att
framställa den författning de i
anslutning lill denna hälsning antogo, som
en krigsförklaring mot Preussen.
Tyskarne äro mycket förtörnade över,
- 11 Nisb^t Bain, Polens siste konung, s. 231.
2 Anf. arb. I, 113.
alt engelsmännen ej vilja uppfatta
Fredrik den store på deras eget sätt. En
herr E. Schultze har nyligen granskat
det engelska omdömet om Fredrik den
store3 med mycken sedlig harm å Ia
Treitschke, om än lugnare uttryckt. Han
kan ju ej förneka, att ett av de
märkligaste och mest berömmande verk om
Fredrik den store — troligen det som
vidast främjat hans ära — skapats av
engelsmannen Carlyle. Desto skarpare
dömer han Macaulay, vilkens essay övei
preusserkungen nog också lider något
av den store talarens smak för starka
färger och starka symr och antipatier.
Han anklagar Macaulay för att ändra
mening om Fredrik,’ allt eftersom
denne var engelsmännens fiende (såsom
under schlesiska krigen) eller
bundsförvant (såsom under sjuåriga kriget). Men
detta hindrar honom ej från alt anklaga
engelsmännen, för att de döma Fredrik,
”som hade han blott levat till och med
andra schlesiska kriget”, och alltså
glömma hans senare
karaktärsutveckling! A andra sidan är Schultze
mycket slolt över den stränga självkritik,
som den tyska vetenskapen, i bjärt
motsats mot engelsmännens chauvinism,
röjt just i fråga om Fredrik den store.
Som1 bevis anför han ett yttrande från
1893 av krigshistorikern Max Jähns,
vilken medger, alt tillåtligheten av
Fredriks erövringskrig ”ter sig dock ur
sedtig synpunkt åtminstone tvivelaktig”.
Vi låta vördsamt pennan stanna
inför denna högsla kraftyttring av
modern tysk självkritik.
3 Neue Jahrbucher fur das Klassische
Altertum, Geschichte etc., XXXV-XXXVI
1, s. ii it.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
