Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 11, 1915 - Jacobi, A.: Äktenskapets sekularisering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
signelsen åt dem, som därav önskade
bliva delaktiga. Sedan denna ordning
blivit genomförd och av båda parterna
godkänd, var det kyrkans plikt att
lojalt erkänna det av staten godkända
äktenskapet, likaväl sonp. staten erkänner
det kyrkliga. Av regering och riksdag
har obetingat den mening uttalats, att
det ej finnes mer än etl slags äkta för-,
bund, icke något slags halväkta eller
eljest mindervärdigt. Från kyrkans sida
har däremot mer än en gång
framskymtat en viss benägenhet att betrakta det
borgerliga äktenskapet som endast ett
slags ”tolererad” institution, på
samma sätt som man förr i världen
betecknade prostitutionen. Första utslaget
härav var det sega prästerliga
motståndet mot atl den akt, varmed borgerligt
äktenskap ingås, skulle få benämnas
vigsel, en strid, vari det mest vägande
argumentet var, att ordet vigsel i Sverge
sedan urminnes tider använts allenast
om ingående av kyrkligt äktenskap —
helt naturligt, då det borgerliga ännu ej
var gängse. Nästa steg är nu kyrkans
fordran att för meddelande av sin
bekräftelse av ett äktenskap få uppställa
andra villkor, än dem staten fastslagit.
Ett tillmötesgående av kyrkans
yrkande härutinnan skulle innebära ett
obetingat underkännande av
civiläktenskapets jämbördighet.
Den taktik, staten i den nu utbrutna
konflikten har alt följa, kan ej bli mer
än en. Varje tanke på en klassificering
av olika former för äktenskap måste
tillbakavisas och den prästerliga
oppositionen betagas varje hopp om att genom
ett avslag på riksdagens beslut
framtvinga en ur kyrklig synpunkt mera
acceptabel lag. I stället skulle kanske på
lämpligt sätt böra lämnas en erinran
om, att kyrkomötets vetorätt knappast
ens, då den infördes, beräknades bliva så
långlivad, som den nu verkligen varit,
och att dess bestånd framdeles
säkerligen är i högsta grad beroende på, att
den ej användes mera ovist än hittills.
Om sedan prästerskapets
samvetsbetänkligheter mot fullgörande av de
genom lagen pålagda skyldigheterna visa
sig oövervinneliga, blir det kyrkomötets
sak att taga initiativ till avhjälpande
av denna nöd. Den väg, varpå detta
bör ske, är redan .anvisad av en bland
biskoparna vid årets möte. Kyrkan
måste definitivt avsäga sig allt ansvar för
äktenskapens legalisering och låta staten
övertaga detta som en rent borgerlig
angelägenhet. Från riksdagens sida lär
detta icke möta något hinder, helst
staten icke behöver sakna organ alt
fullgöra detta åliggande. Om denna
konflikt bringas ur världen, utan att detta
leder till avslitande av det nu i övriga
avseenden bestående sambandet mellan
stat och kyrka, behöver staten ej för det
obligatoriska civiläktenskapets skull
skapa en enda ny
ämbetsmannabefatl-ning. Funktionen som borgerlig
vigsel-förrältare överlämnas helt enkelt åt det
i statens likaväl som i kyrkans tjänst
anställda prästerskapet. Det vanliga
klagomålet över, att prästerna belastas
med för mycket borgerliga funktioner,
kan vid en dylik uteslutande formell
överflyttning icke med något skäl göra
sig gällande. Några
samvetsbetänkligheter mot att registrera borgerliga
äktenskap kunna prästerna väl ej heller
andraga, då delta tjänsteåliggande
åtminstone ej kan anses mera i strid mot
ämbetets värdighet än att biträda vid
rullföringen av värnpliktige m. m. Ur
allmänhetens synpunkt måste denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
