Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 11, 1915 - Händelser och spörsmål - Branting, Hjalmar: Högerns tankefrukter än en gång - Möller, Gustav: Varför Tyskland ej bör segra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men fordrar vår hyllning åt grekiske
kungen, som ”lyckats hindra sitt folk att störta
sig i krig”, läs samtidigt: som lyckats
hindra det att fylla en åtagen förbundsplikt.
Dock, ”Sv. Tidskrifts” internationella
moral i det stycket har ju berömda mönster.
Hela det officiella Tyskland har visat
sol-klart hur skamlöst det var av England att
envisas att betrakta sin garantiplikt mot
Belgien som krigsorsak mot Tyskland.
Vilken oerhörd skada för världen att kung
Georg i aug. 1914 så totalt saknade den lrögre
insikt om sin plikt mot freden, framför alla
”papperslappar”, som så berömligt ledde
. kung Konstantin, då han i okt. Mlö gjorde
sin tills dato senaste borggårdskupp!
Icke för ententens skull, utan för hela
mänsklighetens bästa och självfallet även
med alldeles särskild tanke på vårt eget
gemensamma Sverge och dess fria framtid,
håller undertecknad sålunda fast vid
den första Internationalens program i
dessa stycken: ”Arbetarna kunna
förena sig till offentlig anklagelse och
proklamera moralens och rättens enkla
lagar, vilka borde vara normerande
såväl för de enskildas som för nationernas
sammanlevnad.” Och då jag är i färd att
citera kanske jag också får citera några ord
av mig själv från 1904 (till kommentar av
detta i ”Socialdemokratins århundrade”),
ord, som böra kunna åt skilda håll med
tillräcklig klarhet visa .att hållningen inför
världskrigets problemer sannerligen icke
bestämts vare sig av nya påfund eller av
privatpersonliga sympatier eller antipatier.
Där läses:
”1 själva verket är ju det nationella och
det internationella alls icke några
motsatser. Målet är: nationell självstyrelse —
internationellt samarbete, att vara sig själv,
men icke sig själv nog, för att tala med
Ibsens Peer Gynt. Det är kapitalismen som
strävar att utplåna alla berättigade
olikheter och skapa omkring sig överallt samma
stillösa enformighet. Socialismen åter vill
åstadkomma det materiella underlaget till
alt frigöra både personligheter och
nationaliteter och så på nytt bereda plats för det
karaktäristiska och det olikartade, för rikt
kulturliv i skiftande former.”
Atl frigöra nationaliteterna är säkert i
”Sv. Tidskrifts” tycke ett högst opraktiskt
program i en tidsålder, då imperialismen
breder sina anspråk som aldrig förr och
alla som dyrka militära framgångar bara
diskutera hur mycket som skall
annekteras av svagare grannar för att Irygga den
militärt starkares övertag. Men kanske
kan delta halvsekelgamla program ändå ge
en antydan o,m hur det kommer sig att i
det stora flertalet neutrala länder,
germanska lika väl som romanska,
socialdemokratins allmänna syn på världskrisen, är
alldeles övervägande densamma som vår här
hemma, bara att vi allvarligt och med stark
känsla iör våra förpliktelser som neutrala
lägga tygel på en kritik, som man på andra
håll givit friare spelrum. Svensk höger
borde lägga bort att irösta sig som om den
företrädde det upphöjda vetandets och på samma
gång det solklara svenska intressets syn på
dessa ting. Partiet får finna sig i att det
säges det rent ut att dess anspråksfulla
ton är en löjlighet, som icke duperar, och
att det sätt varpå det hittills vårdat svenska
folkets intressen under världskrisen
sannerligen icke ger fog för någon som hälst
för-hävelse.
Hj. B-g.
Varför Tyskland ej bör segra.
Vad skäl hava de s. k. enlentevännerna
för sin ståndpunkl? Det är sannolikt att
motiveringarna för deras ståndpunkt, som
icke önska ett övermäktigt Tyskland äro
skiftande, men man torde som ett
huvudskäl, för de flestas räkning kunna
ange följande: De svenska s. k.
ententevän-nerna frukta att för den händelse Tyskland
vinner en avgörande seger över sina
motståndare så skall detta medföra en allmän,
fruktansvärd reaktion i hela Europa, en
reaktion som nästan helt kommer att stå i
mili tärrus t n in gar n as tecken.
Måste icke en var med sunt förnuft
begåvad person erkänna, att om Tyskland
lyckas realisera sina krigsmål, så komma
med till visshet gränsande sannolikhet de
besegrade stormakterna icke att ge sig ett
ögonblicks ro, förrän de fått revanche? Det
vill med andra ord säga, att både Ryssland,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
