Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 12, 1915 - Holmberg, G. H:son: Fredsidéns kretsgång och modifikationer genom tiderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fredsfrågan under särskild behandling,
länka sig alltid hennes lösning i
samband med samhällslivets fullständiga
omgestaltning i socialistisk anda,
medan fredsa.pologisterna av övriga
kategorier lämna staternas inre sociala
till-slånd helt och hållet ur räkningen. Ett
av de mest egendomliga, men därför icke
nödvändigtvis mest praktiska förslag,
som under gångna århundraden sett
dagen, har en svensk jurist till
upphovsman, vilken på grund av att hans
skrift i ämnet ingår i år i sitt 51 :a år
och genom världshändelserna i denna
stund fått ett affektionsvärde som
aldrig förr, sannerligen kan vara förtjänt
av en särskild hågkomst just nu, även
såsom den, vilken alltid känt varmt för
Sverges under- och arbetarklass.
Fredsfrågan ’har visserligen kommit
i ett helt annat läge, sedan föreningar
och organisationer tagit den om hand
och t. o. m. staterna skapat sina egna
fr ed sinstitutioner i Haagkonferenserna.
Den enskildes stämmla har icke samma
betydelse nu som förr, då
fredsorganisa-tioner voro något alldeles okänt och
regeringarna icke hade några egna
internationella organ. I första
Haagkonferen-sen 1899 deltogo 26 inom- och
utomeuropeiska stater genom sina
regerings-ombud, i den andra, som hölls 1907, 44.
Dessa regeringskonferenser äro ämnade
att bli permanenta samt att utvecklas
så småningom till ett parlament för
mellanfolklig lagstiftning med egna
ju-diciella institutioner. Arbetarklassen
slöt sig från början, ehuru med
motsträvighet, till de äldre fredsföreningarna.
Man hyste en naturlig misstro till
den - borgerliga fredsrörelsen.
Något särskilt överraskande var det
dock icke att den första Arbetar-Interna-
tionalcn på dess andra kongress i
Lau-sanne 1867 gjorde ett uttalande om att
kongressen enhälligt beslutat ge den
förut samma år i Genéve hållna,
internationella borgerliga fredskongressen ”sin
fulla tillslutning, att energiskt lämna
den sitt stöd och att göra allt vad i dess
makt stod att förverkliga* de stående
arméernas avskaffande och hålla freden
vid makt, på det att arbetarklassens
emancipation och frigörelse från
kapitalets makt och inflytande fortast möjligt
kunde ernås och en konfederation av
fria stater i hela Europa komma till
stånd”. Men med arbetarklassens
organisering och vidare internationella
sammanslutning har den konstituerat säg
som ett eget fredsparti med ofantligt
mycket större inflytande än de vid sidan
av arbetarklassen arbetande äldre
borgerliga fredsföreningarna, vilka till sin
natur äro blott etiska och dessutom
sakna de maktmedel, som står det
proleta-riska fredspartiet till buds både som ett
parti av producenter och som ett
valparti, som till väsentlig grad avgör
genom sin allt starkare numerär de
lagstiftande nationalförsamlingarnas
sammansättning.
Den enskilde förslagsställarens initiativ
får numera blott betydelse i den mån
hans förslag och initiativ upptas av
fredsorganisationerna, de
parlamentariska eller rent folkliga. Men ett litterärt
och historiskt intresse, om ej annat, har
alltid den enskilde fredsapologisten, när
han framträder som tänkare; och mena
vi därför att fredsförslag och initiativ,
utgångna från enskilda, kunna läsas och
höras med behållning och nöje, oavsett
deras ålder.
Skiljedomsidén har t. ex. anor, vilka
gå 600 år tillbaka i tiden. Teoretiskt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
