Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 12, 1915 - Holmberg, G. H:son: Fredsidéns kretsgång och modifikationer genom tiderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nåde under tio paragrafer. En bland
paragraferna handlar om socialism och
kommunism, en annan om
villfarelserna angående det kristna äktenskapet, en
tredje om villfarelserna angående
liberalismen o. s. v. Skrivelserna väckte
å ena hållet fasa och harm, å det andra
glädje. Rysslands tsar, Frankrikes
kejsare (Napoleon III) och Italiens konung
förbjödo deras kungörande. Den
ensamme tänkaren från Norden svarade
med en protest, varande tillika ett
utkast till en ny samhällsförfattning efter
internationella riktlinjer, där det icke
finns plats varken för imperialism,
kej-sarvälde, eller ultramontanism,
påve-döme; rymmande i stället en folkrätt,
gällande för alla folk, frukten av många
års tankearbete, men nu till sina
grunddrag presentabel för en ny mänsklighet
att fritt diskuteras.
Kritiken av den gällande
samhällsordningen och kommentarierna till
”Europas grundlag” offentliggjordes först
sex år senare (1871) med utgivandet av
”Revision av lagens yttersta grunder”
samt vidare i en året därpå, 1872
utgiven ”Reformlära”. För denna kritik
får Sverges lag tjäna som utgångspunkt
och modell. Lagens, yttersta grund är
civilrätten, som varit de rättsligt
ordnade samhällenas grundval och
varifrån även statsrätten efter hand
uppstått och utbildats. Då civilrätten, även
kallad än privaträtt än individrätt,
alltifrån begynnelsen varit en och
densamma hos alla, i ordnade samhällen nu
levande folk, så är den kritik, som
vederfares Sverges lag tillämplig även på
andra folks civila eller borgerliga rätt,
grundad som. denna är hos alla folk på
enskild eganderätt med all dess konse-
kvenser: gäldväsen, tvångsarbete,
privilegierad arvsrätt m. m.
All socialisms mål är ju privaträttens
upphävande och ersättande med en
sam-hällsrätt, som garanterar allas lika rätt
i stället för den privilegierade rätt, som
klasskillnaden skapat, allmänt välstånd
i stället för nu rådande allmän
fattigdom, satt så att säga i system genom en
uråldrig klasslagstiftning.
Bland världskrigets många skiftande
företeelser, som möter en, är även
”socialrättens” upptagande till diskussion.
En tysk juris professor Alex. Lest
har behandlat privaträttens och vad
han kallar socialrättens blivande
ställning efter kriget i en
artikel i en tysk tidskrift, Die Grenzboten,
i dec. i fjol, synbarligen under trycket
av socialdemokraternas nuvarande
position inom tyska staten. För egen del
kommer denne man av facket till den
slutsatsen, att ”medlen för socialreform
icke äro att söka i undanträngandet
utan i utbildandet av privaträtten, icke
mot utan med privaträtten kunna
klassmotsatserna övervinnas”. Quiding,
vilken även är jurist, har i själva verket
kommit till samma slutledning, fast ur
helt andra synpunkter än hans tyska
kollega. Han säger nämligen även han,
att samhällsproblemets lösning ligger i
privaträttens reformering, men för
Quiding måste reformerna vara så
grundliga att genom dem privaträtten —
upphäver sig själv, omgestaltas i
samhälls-rätt, som åter har till följd statsrättens
omvandling i folkrätt. Ty, såsom
Quiding säger, statsrätten följer
privaträtten som skuggan kroppen. Såsom
privaträtten övergår helt och hållet i
sam-hällsrätt, så förvandlas statsrätten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
