Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 12, 1915 - Jacobson-Undén, Agnes: En bok om Belgien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tirörer” avbildade, klädda i blus och
med bindel om armen.
Men icke blott landst ormen utan
också den belgiska krigföringen kunde
möjligen ge anledningen till missförstånd.
Den lilla belgiska hären förde ett slags
guerillakrig gentemot övermakten. Det
gällde att ständigt oroa och vilseleda
fienden. Det är klart, att en sådan
taktik i hög grad skulle irritera tyska
befälet och därjämte bidraga till tron på
franlctirörkriget.
Med dessa synpunkter för ögonen
måste en fördomsfri läsare säga sig, att del
borde varit en ytterst kinkig sak atl
avgöra, om ett skott, avlossat från ett
fönster, korn från en civil eller en militär.
Men man gjorde sig i allmänhet icke
tid till någon undersökning. Det töll
några skott, kanske i nattens mörker.
Man var genast på det klara med
varifrån de kommit. Civila hade skjulil,
och hastigt var den platsens öde avgjort.
Författaren anför en massa fall, då
förfärande misstag begåtts. Staden
An-denne ger elt fruktansvärt exempel. 1
en proklamation från den 22 aug. till
staden Liége. säger general Biilow:
”Staden Andennes innevånare ha förrädiskt
överraskat våra trupper. Med mitl
medgivande har generalöversten lagt
hela staden i aska och låtit skjuta omkring
100 personer.” Nu erkännes till och
med från tyskt håll att uppgiften om
”franktirörstriderna i Andenne” var
oriktig. Sådana fakta tala sitt eget
lydliga språk. De borde bland
utomstående mana till viss försiktighet i
omdömet. Det bör åtminstone falla sig litet
svårt för hr Hildebrand, att bevisa de
kategoriska påståendena om
franktirör-kriget i sin krigsbok. Fallet Andenne
är, enligt W., icke enstaka utan typiskt.
De tyska anklagelserna mot belgiska
civilbefolkningen för exempellös
grymhet mot sårade (den 6 sept. yttrade
rikskansleren till amerikanska pressmän:
”Man förtiger för eder att unga belgiska
flickor ha gått omkring på slagfälten oc.h
stuckit ut ögonen på våra sårade”),
avfärdas helt kort med hänvisning till de
två tyska
undersökningskommissionernas utlåtanden. Dessa, en civil och
en militär kommitté, ha alldeles
oberoende av varandra kommit till för
belgierna gynnsamma resultat. Legenden
om de utstuckna ögonen har
synbarligen uppkommit därav, att många
sårade förlorat ögonen genom shrapnells,
som explodera på manshöjd. Trots
detta lever legenden kvar.
Men, ”för atl själv se vitare ut,
svärtade Kain Abel. Strypa offret må vara
nog. Alt dessutom vanära det är för
mycket.”
Men, fortsätter författaren, den
öde-läggelse, som gått över Belgien har inte
berott på tillfälligheter, inte på en
plötsligt uppflammande krigets lidelse hos en
förbittrad fiende. Den är en direkt
konsekvens av tysk krigstaktik, sådan den
finns framställd i den tyska
militärhandboken från 1902 om krigföringen
till lands. Denna innehåller det
teoretiska grundlaget för modern tysk
krigföring. Några klipp ur den mängd
refe-rat, författaren anför från denna
tyskarnas officiella krigskodex, belyser dessa
teoriers halt. Efter etl visst resignerat
konstaterande av de humanitära
synpunkternas överhandtagande
inflytande, fortsättes: ”Också officeren är elt
barn av sin tid, också han är
underkastad de andliga strömningar, som gå
genom hans nation . . . Den faran är icke
utesluten att han på detta vis kommer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
