Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 12, 1915 - Jacobson-Undén, Agnes: En bok om Belgien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
iill falsk uppfallning om krigets
egentliga väsen. Detta kan endast
motverkas genom noggrannt studium av kriget
självt. Ett fördjupande i krigshistorien
skall skydda officeren från överdrivet
humana synpunkter.” ”En del
folkrätts-lärares långtgående fordringar äro icke
krigsmässiga och måste av soldaten
tillbakavisas.”
”Med avseende på repressaliers
tillåtlighet bör märkas, att de ur
humanitels-synpunkt bestridas av talrika
folkrätts-lärare. Detta innebär ett ur visserligen
begriplig men överdriven och
oberättigad humamtetskänsla härflytande
misskännande av krigets betydelse, allvar
och rätt.”
De här uttalade meningarna slå i
skarp kontrast till bestämmelserna i
Haagkonventionen vilken Tyskland
bilrätt. Man har varit medveten om
detta, säger W., varför generalstaben lagil
några skickliga jurister i sin tjänst. De
ha lancerat nödlägesleorien: ”Icke ens
den minsta skada, som icke ur militära
grunder är nödvändig, får tillfogas,
däremot är varje skada, också den största,
tillåtlig, om krigföringen så fordrar.”
Vem skall avgöra, när nödläge
föreligger? Det tillkommer den
kommenderande officeren att bestämma i vart
särskilt fall. Men det är viss risk för att
nödvärnsiätten under sådana
omständigheter indentifieras med
ändamålsenlighet. Men vad som är ändamålsenligt
är inte alltid nödvändigt. ”Det kan
vara ändamålsenligt”, säger förf., ”ja, till
och med ’nödvändigt’ alt ställa civila
framför kämpande trupper, varigenom
tyska soldaters liv skonas. Det kan
vara ändamålsenligt, ja nödvändigt all
bränna en stad eller by för alt civila
personer skjutit. Nödlägesbegreppet
kan leda till ännu värre konsekvenser.
Man tillintetgör en stad, emedan man
Iror, emedan man förmodar, emedan
man behagar förmoda att civilpersoner
skjutit.”
Hur det tyska befälet fullständigt
godtyckligt tillämpat nödlägesbegreppet ger
förf. exempel på genom alt citera flera
av de kungörelser, som utfärdades på
erövrade platser. En av de många är den
av major Dieckmann i Grévegnée
utfärdade, där det bland annat heter: "Jag
fordrar, att alla civila i mitt distrikt....
betyga de tyska officerarna sin aktning
genom att lyfta på hatten eller föra
handen lill mössan till militärisk hälsning.
1 tvivelaktiga fall hälsas på varje
militärperson. Den som icke bekvämar sig
härtill kan vara säker om, att tysk
militär skall veta. att med alla medel
skaffa sig respekt.” Och vidare: "Den som
icke genast lyder befallningen:
’armarna upp’, ådrager sig dödsstraff.”
Man förstår, att då "krigets syfte”
skall vara maximen för en befälhavares
krigföring, kunna lätt vilka medel som
helst bli tillåtliga. Man vill injaga
fruktan och skräck inte blott, för att straffa
fientliga handlingar, utan för att
förekomma dem. En officer uppfyller då
endast sin plikt enligt föreskrifterna i
ovannämnda handbok.
"Alt ulan förbarmande använda
nödvändiga medel till försvar och avski
äclc-ning, är icke blolt varje armélednings
rätt ulan plikt.”
Eller som del på ett annat ställe
heter:
"Officeren måste göra klart för sig, att
kriget nödvändigtvis innebär en viss
hårdhet, ja, att sann mänsklighet ofta
består i utövandet av denna stränghet.”
Den 27 aug. på kvällen efter Löwens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
