Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1916 - Bolander, C. A.: Adolf Paul
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på vårt språk äga av honom, endast
som den yngsle och blekaste riddaren
vid Runda bordet i ”Zum schwarzen
Ferkel”, som en hemlös och rotlös
le-kare, född i Sverge, fostrad i Finland,
debuterande som författare i Sverge för
att snart flytta över till Tyskland,
natur aliser ad som en av
Gharlottenburgs-diktarna. En skuggbroder till en annan
skugga uti svensk dikt, Ola Hansson,
oss blott ännu oändligt mycket
fjär-mare.
Vem är han då? Det är icke svårt att
finna Adolf Paul, han är en av dem, för
vilka dikten är biktstolen, han ger oss
sig själv uti romancykeln ”En bok om en
människa” (de tre delarna: ”En bok om
en människa” 1891 — ”Med det falska
och det ärliga ögat” 1895 — ”Ung-Hans*
kärleksbrev” 1897). Det är han själv,
denne Hans Slättberg, den lille
skolpil-ten, som opponerar mot lärarinnans
ringlekar och på trots slår in rutan med
bollen, obekymrad om
anmärkningsba-ken, som i heligt ursinne rusar på den
store, främmande, rödhårige och
fräkni-ge pojken utan att tänka på följderna,
bara därför att det vedervärdiga
utseendet retar honom, den unge
gymnasisten, som över läxorna drömmer om att
bliva hela världens överingenjör, som
skygg skälver när gatans glädjeflicka
glider förbi honom. Hans blyghet är
lika stark, ännu starkare än hans trots
— tidigt vaknar könsdriften, men han
vågar icke nalkas kvinnan — uti
ungdomens skamsna lustlekar söker han
tillfredsställelsen, tills självbefläckelsens
lusta har honom ohjälpligt i sitt våld.
Skammens nöd och ångestens kamp blir
hans ungdom — en bruten och
tvivlande vilja, slungas han redlöst
omkring — han studerar vid lantbruksaka-
demien och försöker sig som
lantbrukare men misslyckas — han börjar
studera musik, men det blir bara
dagdriverier och orgier, skulder och tvivel och
självplåga ■— han lever, i Berlin som
musikstuderande, men konsten förmår
icke befria honom ur sinnlighetens
hetsande skuggliv, han vill hämta sina
toner och idéer ur de sköna kvinnornas
utdunstningar, men kvinnorna finnas
icke för honom, han finner icke tonerna
och idéerna. Det är en.onanists
utvecklingshistoria, hans ”En bok om en
människa”, den första akten slutar med
självmordsförsök i Tiergarten, med
van-veltsyrsel på sjukbädden — när Hans
Slättberg i andra akten åter framträder,
är han en blek och trött och
självtviv-lande människoskugga, kännande sig
oduglig för vänskapen, oförmögen till
kärleken och omöjlig för konsten,
levande i reflexionens gråa fängelse mellan
alla väggspeglarna, ängsligt stirrande i
sitt snedvridna anlete: hans ena öga är
öppnat några timmar för tidigt, hans
andra öga några timmar för sent. Ett
mixtum av alla möjliga
rasegendomlig-heter, jagad av ständig längtan och
ständig missbelåtenhet, lever den
skeppsbrutne ibland de andra
skeppsbrutna konstnärerna på berlinerkrogen,
där den kinesiske filosofen-posören, den
slaviske diktaren,. den drömmande
germanen, och den gamle Zigenar-Adam
med alkohol och stora ord söka komma
bort från sig själva och verkligheten —
men han sjunger icke med i
bohémer-nas förbannelsechorus mot kvinnan,
den tjuvaktiga, underlägsna, den
uronda principen i tillvaron — känner han
icke, hur hela hans varelse darrar av
längtan efter henne, att just kvinnan är
hans räddning och liv — tyst mumlar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
