Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1916 - Händelser och spörsmål - Vårt förhållande till England - Hr Adrian Molins suckar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så kunna vi ej begära att transileringen
över vårt land till Tyskland skall få pågå
obehindrat.
Det är emellertid icke detta som för
ögonblicket har det största intresset, utan
det är postpaketkonflikten
mellan Sverge och England. Då regeringen
beslöt att lagra postpaket, som över vårt
land gå mellan Ryssland och England,
kunde den glädja sig åt allmän anslutning,
ty engelsmännens utan förklaring företagna
stoppning av våra postpaket krävde
verkligen ert svar. Nu har England både
förklarat sig och släppt alla paket, som icke
innehöllo kontraband). Likväl fortsattes
uppstaplingen av engelska och ryska
postpaket i Göteborg, som om situationen vore
alldeles oförändrad. Enligt senaste uppgift
finnes där nu ej mindre än 47,167 paket.
Vad är meningen? Vill regeringen tvinga
England att avstå från undersökning av
paketposten hit? Det är hopplöst, den
kontrollen släpper ej England. Eller vill den
tvinga England till ursäkt för skedda
genomsökningar och att släppa redan
beslagtaget gummi? Lika utsiktslöst. Möjligen
har man bättre hopp i fråga om vår
utgående post, till Amerika. Ty eljes blir
dei fortsatta uppstaplandet i Göteborg
fullkomligt obegripligt.
De engelska hindren för vår paketposts
fäid över Atlanten äro, även om denna post
ej folkrättsligt är lika skyddad som
brevpost en, ägnade att i hög grad påverka
svenska känslor i för England knappast
öusk-värd riktning, det är visst och sant. Mon
vi böra dock verkligen icke glömma de
svenska firmor, som lånat sig till
gummi-smugglingen, ty det är dock d e som ådragit
i ss iiela trasslet. Hr Hammarskjöld har
nu upprepade gånger tjänstgjort som
del-phiskt orakel. Det skulle sannerligen icke
skada, om han sade ett klart och ärligt ord
till de äreförgätna svenskar, som för snöd
vinning [ikmbesvurit hela
postpakelskon-fliktcn med dess äventyrliga tendenser.
Vad vill nu hr Hammarskjöld ta sig för,
om England vägrar avstå från att
genoT-söka postpaketen? Hade det icke varit
bäst, att då England släppte den svenska
pakelposlen automatiski frigiva transiiopa-
keten England—Ryssland? Ty hr
Hammarskjöld kan väl dock icke ha me.iat alt
”våra förfaders stora egenskaper” behöva
fram i dagsljuset för att skydda
guomii-smugglingen Amerika—Tyskland genom
svenska mellanhänder? Eller räknar han
kanske till de kränkningar, vilka, enligt
hanra tal till Varbergsdeputationen,* äro
”likvärdiga med ett fientligt beträdande av
svensk’ jord”, att England söker hindra
denna smuggling? Skulle detta visa sig
vari fallet, så hoppas vi verkligen att det
finns ett svenskt folk, som åter kan avge
prov på sina ”förfäders stora egenskaper”
— men Engelbrekts folk, icke Karl XII:s*
Man k?n tyvärr icke undgå det
intrycket, att denna postpaketsaffär råkat in i en
återvändsgränd — 47,167 postpaket och
upplagring utan skönjbar gräns är
myckel för mycket.
Visst gäller det i denna historia den
heliga handelsfriheten. Men denna sida av
saken träder dock i bakgrunden och den
enbart löjliga sidan framträder alltför
starkt, då man betänker, att själva kärnan
dock gäller rätten till gummismuggling —
i poslpaket. Det vilar nu ur svenska
folkets synpunkt ett fullständigt mörker över
hela affärens utveckling. Efter trontalets
frammanande av våra fäders skuggor,
synes det icke blott önskvärt utan absolut
nödvändigt, att mörkret skingras och vi alla
få veta regeringens avsikter. Vi hoppas
alt riksdagen icke sammanträtt förgäves,
utan är beredd att påminna hr
Hammarskjöld att han måste styra med svenska
folkets vilja, för fredens bevarande, och i
annat fall om hans dödlighet. 6m.
Hr Adrian Molins suckan.
Hr Adrian Molin, den svenska
aktivismens hängivnaste och mest högröstade
profet, har i senaste häftet av ”Det nya
Sverge” skrivit en artikel, som avser att dnviga
en större, hitintills grymt oförstående
allmänhet i de mysterier, ur vilka det
kategoriska imperativet till en svensk
inblandning i världskriget skulle framgå.
Ansträngningen slår emellertid icke i någon
som helst rimlig proportion till resultatet,
och man är efter läsningen av den Molin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
