Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1916 - Händelser och spörsmål - En grotesk situation - Belägringen av Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det finns i delta land ett hov och en
konung. Riksdagen har ingen aning om,
hur högt dessa ”sfärer” våga spänna
bågen. Följaktligen måste hr Hammarskjölds
regering tålas. Sfärerna skulle, om
riksdagen störtar hr Hammarskjöld, kunna
sätta till en regering som vore sju resor värre
ur utrikespolitisk synpunkt.
Är det icke en grotesk situation?
Svenska folket väljer en representation, men
denna representation är faktiskt lamslagen,
ty hovet bestämmer om regeringens
sammansättning. Om icke hovet i grund och
botten vill ännu mycket värre äventyr än
hr Hammarskjöld, vet riksdagen icke. Och
för att undgå värre äventyr måste
riksdagen vara snäll, beskedlig och vänlig mot
hr Hammarskjöld.
Så är det att stå under ledning av ett
personligt kungadömes lysande stjärnor.
Gm.
“Belägringen’* av Tyskland.
I den kända engelska tidskriften ”The
new statesman” finnas några förnuftiga,
varnande ord till dem som1 utan alla hänsyn
vilja begagna Englands övermakt till sjöss.
Det heter:
Debatten i överhuset om den danska
överenskommelsen visade föga försök från
deras sida, som kritisera regeringen, att
förstå det verkligt bärande i vår ”belägring”
av Tyskland. Lorl Sydenhami talade som
om vårt ingripande mot den tyska
bomulls-importen började, då vi förklarade bomull
för kontraband, och lord Milner som om
internationell lag endast vore, vad varje
nation behagade göra den till. Det senare
är tydligen helt enkelt den tyska
”nödvän-dighets”-läran, emot vilken Brittannien och
Frankrike så ofta protesterat. Och om den
bleve godkänd, så vore överfallet på
Bel-gienf> skändligheferna under det belgiska
fälttåget, utskrivningen av kontributioner i
Belgiska städer, och sänkandet av L u s i
-t a n i a också godkända.
Det får icke glömmas att hela raden av de
maritima ingripanden, som nu utgör vår
”belägring” av fienden, primärt är en
inblandning i de neutralas angelägenheter.
Till en början är varje fartyg, som vi stoppa
och uppsöka, ett neutralt (med mindre det
är. brittiskt) fartyg, ty ingen fientlig
köpman seglar i öppen sjö. Praktiskt taget går
all sjöfart icke endast från utan även till
neutrala hamnar, ty direkt handel med ty-
ska hamnar vid Nordsjön är utslocknad.
Vidare äro, praktiskt taget, alla laster
(formellt i varje fall) neutral egendom och i
transit från neutrala avsändare till neutrala
mottagare. Vore det nu frågan omi graden
eller sättet, på vilken en krigförande skulle
skada en annan krigförande, så vore svaret
relativt lätt. Det blir oerhört mera
komplicerat, då det är fråga om att skada
neutrala. Och det är det, det är fråga om här.
Antag att vi knäsatte
sjörövaresynpunkten i dess grövre form: avskaffade (som vi
då borde göra) vår rättsliga prisdomstol
och ”gåve flottan fritt spel” —
överlämnade, det måste sägas, åt våra
myndigheters obegränsade godtycke att uppehålla och
konfiskera vad slags neutralt gods de
behagade på deras blotta misstanke att varorna
hade fientligt ursprung eller fientlig
bestämmelseort. Vad skulle då hända? Först och
främst skulle, så vitt vi förstå,
upprätthållande av lag och rätt nationer emellan,
vilket. vi ansett såsom ytterst betydelsefullt
och ställt i förgrunden såsom en av
orsakerna till att vi slåss, försvinna. Den laglösa
brittiska marinismens spöke, med
vilket den tyska propagandan förgäves
försökt förskräcka världen, skulle plötsligen
framträda som en brutal och icke tolerabel’
realitet. Man skulle blicka framåt mot vår
slutliga seger som en tyrannisk makt med
samma världsomfattande förskräckelse och
motvilja som mot den tyska nu.
Då nu vi här hernm;a i Sverge med
starkare lidelse än förut börjat debattera den
engelska belägringspolitiken och dess
verkningar speciellt för oss, så må vi dock
erinra oss att det finnes i England många
personer med synpunkter, liknande The new
stalesmans. Den goda vilja att i Englands
eget intresse respektera neutrala länders
rätt, som kännetecknar ovanstående citat
behöver man icke uppgiva hoppet om skall
segra i England. Det är visserligen givet,
att Englands politik icke slutligen kommer
alt bestämmas av sentimentala hänsyn till
de små nationernas önskningar, men
däremot förefaller en engelsk belägringspolitik
mot Tyskland, som skulle grovt utmana
Amerika,) vara så absurd, aitt alnsvajriga
engelska statsmän omöjligen kunna tänkas
vilja vara med därom. England är ju
faktiskt i högsta grad beroende av Amerikas
välvilja. Men icke skulle väl Amerika
kunna nöja sig med engelsk sjörövarepolitik,
för att använda The new statesmans eget
uttryck, ty det mesta av den handel, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
