Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1916 - Händelser och spörsmål - Hr Adrian Molins suckar - En grotesk situation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
generationens arbete och kamp för Sverge:
en kraftig ekonomisk växt, en litterär och
konstnärlig blomstring och ett försvar, som
bör kunna skydda bäggedera. Men någon
uppgift för; detta Sverge utöver
vardagens omsorg, fredlig id och inre reformer,
har den icke kunnat ställa. Någon sådan
uppgift har den heller icke tilltrott sitt land
att fylla. Här sätter den yngre
generationens strävan an. Den vill något annat
och mer. Den vill, kort och gott, göra Sverge
till den ledande staten i Norden och :åsom
förutsättning och första steg i denna
riktning bereda trygghet mot öster
genom- Finlands löss l’i t a n d e
från Rysslan d.”
Alltså: för att fylla vår rika kulturella
och ekonomiska utvecklings uppgift skola
vi
1) skaffa oss Ryssland till fiende för
framtiden;
2) skaffa oss en ny, mångfaldigt längre
strategisk gräns mot denna fiende och
följaktligen försvåra uppgiften att
kunna försvara oss.
Detta kallas på hr Molins språk att
”bereda trygghet mot öster”.
Om det i regel är sant, att ”in dubiis
non est agendum”, så är detta så mycket
sannare inför de dubiösa konstruktioner,
som herrar Molin och consorter vilja ge
oss till handlingsdirektiv. Det är icke utan
att man i hr Molins -artikel förnimmer en
tragisk suck, den oförståddes och mitt i sin
morskhet om den egna förkunnelsens
riktighet tveksammes hjärtesuck. Ingen
betvivlar, att hr Molin presterat, vad
aktivismen har ypperst att bjuda på, och ingen
betvivlar heller, alt det arcanum. coeleste,
som är aktivismens väsen., är och förblir
förborgat för de oinvigda. Men
mystago-gernas eget själsliv, det bizarra,
motsägelsefulla och romantiska i deras
orakelutsagor låter ana, att aktivismen icke hör
hemma i politikens värld, utan i
re-1 i g i o n e n s.
När därför hr Molin i sin grämelse över
att icke kunna göra sitt esoteriska
evangelium till en exoterisk lära söker trösta sig
med att vi gudskelov leva i ett ”partiellt
krigstillstånd” med England, så står ens
politiska förstånd stilla, men för ens inre
syn framträder bilden av den man, som i
sin törst efter att ge sitt liv en uppgift
”utöver vardagens omsorg” satte eld på
Diana-templet i Efesus. Hans namn var
Hero-stratos, och hans ryktbarhet lämnar hr
Molin ingen ro.
A. E.
En grotesk situation.
Riksdagen har sammanträtt. Det finns
grundad anledning till många och starka
klagomål mot den Hammarskjöldska
regeringen. Dess privatkapitalistiska färg är
ännu starkare än den Lindmianska och den
regerar mitt i en tid, då politiska
handlingar med socialistisk färg mer än
någonsin äro påkallade. Vill man någorlunda
skydda vårt folk mot dyrtid och elände,
det vill helt enkelt säga, befordra allmänt
väl, så måste man låta samhället självt
reglerande ingripa i de allra flesta
avseenden. Regeringen tänker först och främst
på hur den skall kunna skydda de
privatkapitalistiska producentintressena, hur
folket lider kan nog, som trontalet angiver,
väcka dess ”medkänsla”, men medkänsla
hjälper föga. Inrepolitiskt kan det svårligen
tänkas en regering som sämre motsvarar
såväl de parlamentariska som de sociala
förhållandena just nu.
Slutligen har tillkommit en känsla av
otrygghet inför regeringens utrikespolitik
och ändå skulle just dess fasthet och
opartiska neutralitet utgöra ryggraden i
föitroendet för regeringen.
Summa summarum): regeringen är så
olämplig som möjligt ur alla avgörande
synpunkter.
Det kan heller icke betvivlas alt en
betydande majoritet i den folkvalda
kammaren skulle vilja ge regeringen respass så
snart man över huvud kunde hinna. Vi
ha en folkrepresentation, vars naturliga
uppgift skulle vara att å folkets vägnar jaga
bort en icke längre tolerabel regering. Den
saknar heller icke viljan. Men den
vågar icke.
Varför?
Jo, helt enkelt därför att riksdagen icke
det ringaste kan veta, vad slags regering
vi skulle få i stället!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
