Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1916 - Palmstjerna, Erik: Det kritiska handelsläget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Handelskrigets avveckling.
Vilken väg skola vi då gå?
Man har ansett att jag förordat
den generella överenskommelsens.
Så har icke skett, men jag kan
förstå att denna uppfattning
framkommit, emedan jag klandrat att man
icke slog till uti de svensk-engelska
underhandlingarnas första skede, då
vi kunnat tillförsäkra oss få mer än
konsumtionsbehovet krävde.
Nu är det sannolikt icke möjligt
att återvinna det förlorade. Det är
också påtagligt att med en regering,
vilken varit med om att bryta
förhandlingar öm generell
överenskommelse, kan icke någon ny konferens
etableras i samma syfte. Det skulle
i så fall en annan regering görk,
men att nu byta regering är ett
spörsmål av mer än komplicerad
natur. Jag yttrar ingenting därom.
Vill man dock nå fram på
överenskommelsens väg måste det tydligen
bli under former som i det minsta
möjliga beröra regeringen, men som
dock medgiva ett utnyttjande av
våra resurser.
Detta kan ske därigenom att resp.
näringsgrenar, som bero av den
transoceana handeln, erkänna
blockadens fakticitet och träffa
uppgörelser som grunda sig på
tillfredsställande av konsumtionsbehovet och
att regeringen icke som f. n.
motarbetar dessa, utan tvärtom
bidrager med utredningar om
importbehovet, som ju på grund av krigets
förhållanden kunna växla. Den
kontroll som kräves få svenska
organisationer utföra. Detta gör Privata
Centralbanksgruppen med Tyskland,
varför är det så mycket värre i
detta fall?
Vad angår engelsmännens egna
produkter — kol o. d. — må vi för
att säkerställa vårt behov begagna
de medel vi äga med transitoförbud
o. d., därest icke en acceptabel över-
enskommelse omedelbart kan vinnas.
Härigenom äro vi inne på en
avveckling av den nu spända
situationen och kunna mer ägna oss åt vårt
nationella arbete och framtiden
försvåras icke av segt fasthållande vid
positioner, som trots vår vilja blivit
omöjliga.
Nyligen har Sir Edw. Grey yttrat,
att de neutrala ”avvika från sin
neutralitet” ”om de svara att
England icke har rätt att avbryta
handeln med fienden genom neutrala
länder”. Det är föga troligt att Grey
med detta åsyftat ett principiellt
erkännande av teorin om den fortsatta
resan, varom långa strider stått
mellan land -och sjömakter. Särskilt
länge ha amerikanarna stödjande sig
på fallet Springbok hävdat att
varans slutliga mål och icke den
neutrala hamnen skulle vara
avgörande. I sin ”Naval war code”
upptogo de också
blockadbestämmelser härom intill dess att Förenta
staterna ratificerade
Londondeklara-tionen. Engelsmännen ha stått på
samma sida och överhusets avslag på
Londondeklarationen, vilken, i vad
det rör relativt krigskontraband,
går mot denna lära, motiverades
främst av önskan att kunna utöva en
effektivare blockad. För oss att nu
teoretiskt bekänna oss till läran om
den ”fortsatta resan” vore ett
nonsens och stridande mot våra
intressen. Men att i föreliggande situation,
då märkligt nog båda
maktgrupperna hylla densamma, i praktiken
följa den, detta kan ske utan
uppgivande av vår opartiska neutralitet.
Vi lämna bägge parter rätt att
ere-nom vårt territorium tillämpa
densamma.
Vilja vi slå in på
överenskommelsens väg närma vi oss åter nordens
folk. Nu äro vi i det närmaste
isolerade och luften är kylig omkring
oss. Malmöpolitiken, som lovade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
