Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1916 - Palmstjerna, Erik: Det kritiska handelsläget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ring på motsidan ske. I samma
ögonblick de handelspolitiska
maktmedlens gräns är uppnådd och
militärpolitiska åtgärder vidtagas, t. ex.
truppsammandragningar norrut, jag
upprepar att detta icke är
”spöken på ljusa dagen”, äro vi inne
på en väg vars logiska slut är
samgående med Tyskland. Att detta
land gör vad det förmår att vinna
sådant resultat, är självfallet.
Tillstöta så allvarliga händelser i
ett av våra grannland och
hetsagita-tionen från 1914 får vind i seglen
och röster höjas för en
utrikespolitik i analogi med borggårdstalets, så
kunna hopade förvecklingar bringa
oss ut i det blodiga äventyret, där
hela vår tillvaro står på spel.
Vad skola vi göra då? Skola vi
”allt förlåta” som statsministern
ironiserande talade om.
Nej, helt visst icke. Vi skola
begagna den position vi äga för att
tillvinna oss förmåner, men i lugn
avveckla handelskriget, som
blir oss ödesdigert för att i
stället slå in på
överenskommelsernas väg. Att gå till ytterligheter för
Londondeklarationen, vilken Sverge
icke ratificerat och som utarbetats
på en konferens, från vilken vi voro
utestängda, vore dock alltför
befängt. De som vilja fortsatt
handelskrig, när acceptabel
överenskommelse är möjlig, visa vad syften de
bära på.
Det är så mycket större skäl att
beträda denna överenskommelsernas
väg som våra möjligheter att utöva
kännbara repressalier försvagas ju
längre det lider. Detta till följd
av två omständigheter. Den
ena är att engelsmännen alltmer
taga vår transoceana handel och
införa densamma under prisrätt och
mycket skrupelfritt försälja densam-.
ma på engelsk marknad. Enär vi
genom kompensationer nödgas återr
köpa densamma bereder sig Eng-
land undan för undan möjlighet att
begagna vår egen handel för att
utpumpa oss. Den andra är att
vårt verksammaste vapen,
transite-ringslicenserna, går förlorat i den
mån Rysslands sjöförbindelse med
järnvägen till Norra Ishavet
förbättras. Det är f. ö, endast några korta
vintermånader till värt vapen är
kraftigt.
Den linje hr Heckscher
förordat är från min utgångspunkt
omöjlig. Hans uppsats i Svensk
Tidskrift vimlar f. ö. av fel.
Danska avtalet kallar han t. ex. ett
maximiavtal, då det i stället
bestämmer minimum och ger en
avsevärd re-export även till
Tyskland. Engelsmännen ha vidare
utlovat att icke blockera de fartyg
som föra den avtalade godsmängden
till Danmark och därmed givit den
garanti hr H. förklarar icke
förefinnes. De klagorop, vilka upphävas i
den danska pressen för att
neutralisera North cliff pr essen i England
borde inte dupera någon. Danskarna
äro faktiskt belåtna med sin
uppgörelse. Hr Heckscher varnar för
enskilda uppgörelser och detta sker i
sådan form som om han ej kändo
till de vilka redan existera. Han
yrkar straff på allt detta. Hr H:s
artikel har tydligen kommit ett
år för sent och han har ej
följt med tiden. Han talar om
”generella uppgörelser” som om
endast dessa vore
”förödmjukande” och ägnade att medföra
kontroll, men vet tydligen
ingenting om de utfästelser regeringen
själv anmodar firmorna att lämna.
Han förordar något så tokigt som
importförbud samtidigt som han vill
att konsumtionsbehovet skall
tillgodoses och förbiser tydligen att vår
handelskommission i realiteten
verkar såsom importförbud med
licenser, med vad nytta lämnar jag
därhän.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
