Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1916 - Wicksell, Knut: Kriget, freden och folkökningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
erinra mig — i verkligheten skulle
emellertid detta förutsätta, att
människonaturen kunde i grund
förändras från i dag till i morgon, alltså
en ren utopi. Icke få personer i
vårt land, även bland de mest
fredsälskande, torde med en suck
instämma i denna skeptiska mening.
Det gives emellertid en
omständighet, som Brändes synes ha
förbisett, och vilken icke ännu fanns till
år 1871, men som gör, att
fredsför-hoppningarna för framtiden torde
ha en något fastare grund att
bygga på än en osannolik
”förändring av människonaturen”,
nämligen den bekanta starka
nedgången av nativiteten i så
gott som alla kulturellt
framskridna länder; en rörelse, som i
fortsättningen torde komma att
medföra icke blott ett avstannande av
den nuvarande, ytterligt hastiga
folkökningen,, utan efterhand en
verklig folkminskning och därmed
definitivt bortrödja den
elementäraste och viktigaste bland alla
krigsanledningar.
Man må nämligen tänka vad man
vill om de närmaste orsakerna
till detta och så många andra krig:
regeringarnas ärelystnad,
diplomaternas ränker, yrkesmilitärernas
törst efter att få utmärka sig och
visa sina konster, kapitalets
vinstbegär o. s. v.; alla dessa faktorer
och icke minst den förstnämda äro
tvivelsutan fullt reella: att under
kriget till svindlande höga pris få
avsätta sina upphopade produkter
och taga betalt i högträritande
statsobligationer, som den
skatt-dragande allmänheten sedan under
fredens dagar får förränta och
amortera, med dubbelt besvär,
sedan varuprisen återgått till det
normala och papperspengarna stigit
i kurs — kan någon större lockelsq
tänkas för dem som endast fika
efter egen vinning? Och dock, alla,
dessa anledningar till krigshets
skulle sannolikt ingenting förmå
gentemot den med civilisationens
tillväxt allt allmännare motviljan
mot blodsutgjutelse och våldsdåd,
såvida de icke avspelade sig mot
en bakgrund av socialt missnöje,
försämrade levnadsvillkor bland
folkets breda lager och därmed en
allmänt utbredd om än halvt
omedveten längtan efter förändringar
av vad slag som helst och till vad
pris som helst. Och till
framkallande av denna grundstämning bär
framförallt den ohejdade
folkökningen skulden, som till sist
överflyglar alla tekniska framsteg. Det
är nog ingen tillfällighet, att detta
krig tillkommit efter en period av
bevisligen sjunkande
reallöner i flera europeiska länder,
särskilt i Tyskland (men även i
England) vilken i betraktande av den
alltjämt pågående tekniska
utvecklingen svårligen kan tillskrivas
någon annan orsak än den samtidiga
starka folkmängdstillväxten i dessa
länder.^#
I detta avseende kommer emeller
tid med all sannolikhet i en numera
icke avlägsen framtid en
avgörande förändring att äga rum.
Hittills har visserligen nativitetens
sjunkande varit så gott som utan
allt inflytande i socialt och politiskt
avseende. Men detta beror helt och
* Se härom ett arbete av statistikern
Carl v. Tyszka: Lohne- und Lebenskosten
in Westeuropa im 19. Jahrhundert.
Sehriften des Vereins fur Socialpolitik.
Bd 145. (1914.)
** Den i föregående not omnämnda
författaren v. Tyszka påvisar, att i
Frankrike reallönerna fortsatt att stiga,
medan de sjunkit i Tyskland och England.
Han tillskriver detta
undantagsförhål-lande den långsamma folkökningen i
Frankrike, men anser på samma gång, att
fördelen vore ”mycket för dyrt köpt”
till detta pris. Hade det icke månne
varit förnuftigare att säga, att den starka
folkökningen i Tyskland och England är
alldeles för dyrt köpt, om den kostat en
avsevärd försämring av den stora
massans levnadsstandard?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
