Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1916 - Wicksell, Knut: Kriget, freden och folkökningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hållet på den i och för sig
ytterst glädjande omständigheten, att
det varit åtföljt av en fullt
motsvarande sänkning av
död-1 i g-h e t e n, vadan skillnaden
mellan de båda, den s. k. naturliga
folkökningen, förblivit så gott som
alldeles oförminskad, delvis t. o. m.
stigit; först på allra sista åren ha
även dess siffror företett någon
liten minskning.
För närvarande har emellertid
dödligheten eller rättare d ö d
s-procenten i en mängd länder
redan kommit så lågt, att den
näppeligen kan sjunka ytterligare; ja
det kan t. o. m. sättas ifråga om
ieke. det nuvarande, ytterst låga
dödstalet i en del länder, däribland,
vårt eget, måste anses såsom en
mera tillfällig och övergående
företeelse, som efter hand måste ge
vika för högre siffror, även om,
såsom, man bör hoppas, de
hygieniska och sanitära förbättringarna
alltjämt få fortgå. Grunden
härtill är en tvåfaldig. Dels medför
den sjunkande nativiteten med
nödvändighet efter hand ett relativt
starkare besättande av de högre
åldersklasserna, vilka därefter genom
sin högre dödlighet bidraga att
pressa upp det allmänna genomsnittliga
dödstalet;* dels innebära de
sanitära framstegen, åtminstone i den
mån de träffa de högre
åldersklasserna, på sätt som här ej kan
närmare utvecklas, snarare ett
uppskjutande än en verklig och
varaktig minskning av dödsfallen.
Av båda dessa skäl torde
dödligheten i en del länder: de
skandinaviska länderna, Holland, Belgien,
* Nativiteten däremot röner
intet väsentligt inflytande av denna
förändring, ty dess numeriska värde beror
— under eljest lika omständigheter — på
antalet män och kvinnor i medelåldern,
vars relativa storlek enligt ; ’Gustav
Sundbärgs lag” förblir tämligen
oförändrad, vare sig befolkningen är stationär
eller starkt tillväxande.
Tiden ti:t 2, 1916.
England o. s. v. i varje fall ieke
längre kunna sjunka något
väsentligt ; om t. ex. i vårt land i alla
åldersklasser under 60 år den
återstående dödligheten, som ännu
alltjämt utgör några pro mille av
folkmängden inom varje åldersklass,
kunde bringas att helt försvinna, så
att alla människor finge, överleva
det sextionde året och i
medeltal uppnådde, låt oss säga, 70 års
ålder, så skulle dödsprocenten (vid
en stationär befolkning)
fortfarande utgöra 1/7o eller något över 14
pro mille, vilket är mer än
medeltalet av de sista tre kända årens
(1911—13) dödsprocenter i Sverge
(e:a 13.9 pro mille).
En fortgående sänkning jämväl
av den naturliga folkökningen och
förr eller senare dess avstannande
eller förvandling till verklig
folkminskning är således (även
frånsett möjlig emigration) oundviklig
— om nativitetssiffrorna fortfara
att sjunka.
Kommer nu detta också att ske?
En del socialstatistiker, de kalla sig
gemenligen — med en rätt, som.
dock icke torde vara självklar —
optimister, påstå att så icke
skall bli förhållandet; de anse
nämligen, att nativitetens sjunkande har
sin huvudsakliga grund i den
minskade dödligheten och alltså*
måste upphöra, när dödstalet icke
vidare kan nedbringas.
Otvivelaktigt är nog, att ett intimt,
ömsesidigt samband äger rum mellan
dessa båda företeelser. Om de
gamla leva längre än vanligt, så
blir det tydligen för så vitt mera
ont om plats för de unga att
bosätta sig och stifta familj. Om å
andra sidan barndödligheten
sjunker, så måste naturligtvis
föräldrar, som icke anse sig ha råd
att uppföda mer än ett visst antal
barn, nöja sig med att bringa ett
något mindre antal till världen.
Där amning äger rum, spärrar
5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
