Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1916 - Wicksell, Knut: Kriget, freden och folkökningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
t. o. m. rent fysiskt sett varje liten
planta, som blir vid liv, vägen för
de nästföljande, under det att
tvärtom, enligt ordspråket, ”det
döda barnet bär det levande på
ryggen”, om föräldrarna icke äro
allt för lastgamla och icke frivilligt
avhålla sig att föda flere barn. Det
blir alltså av denna orsak, och under
eljest lika omständigheter, en stor
skillnad i nativiteten, om, såsom i
Tyskland ännu på 1870-talet, inemot
en tredjedel av alla levande
födda barn avlida före 3 års ålder,
mot om, såsom numera hos oss, icke
fullt 12 % av de levande födda
avlida i denna späda ålder.
Icke dess mindre torde nämnda
uppfattning — att nativitetens
sjunkande i det hela endast vore
ett följdfenomen till dödlighetens
minskning — vare\ig man kallai?
den optimistisk eller icke, i det
väsentliga gå fel. Hos oss t. ex.
har dödligheten varit i ett nästan
oavbrutet sjunkande sedan ett
århundrade tillbaka, under det att
nativiteten, och än mer den
äktenskapliga fruktsamhetens
minskande tillhör allenast de senaste
decennierna. Icke heller är det fallet,
vare sig i vårt eller andra länder
— såsom man ju borde vänta, om
sammanhanget mellan de två
företeelserna vore det ovan nämnda —
att födelsesiffrorna förete en jämn
nedgång inom alla samhällsklasser
och i alla delar av landet; utan
rörelsen har haft sin utgångspunkt
inom vissa befolkningsklasser — i
allmänhet de bildade och relativt
välsituerade klasserna — därefter
spritt sig till stora grupper av
städernas, framförallt storstädernas
övriga befolkning, under det att
den egentliga arbetsklassen, i
synnerhet på landsbygden, ännu endast
i mindre grad eller alls icke berörts
därav. Enligt sakens natur, och då
ett efterliknande från den stora
befolkningens sida av de mera fram-
skridna klassernas, levnadsvanor är
ett av de säkrast betygade
samhällsfenomenen, torde man därför icke
blott med sannolikhet utan med så
stor visshet som överhuvud är
möjlig beträffande framtiden kunna
förutsäga, att den hittills
försiggångna nativitetssänkningen icke
på långt när uppnått sin lägsta
punkt, utan skall fortgå, till dess
ett nytt socialt
jämviktsläge uppnåtts — vid én
folknume-rär, som enligt min tro kommer att
ligga betydligt under även de
nuvarande befolkningsiffrorna i
Europas flesta länder.
Intressant är i detta avseende
att betrakta exempelvis
Tysklands befolkningsförhållanden.
Trots starkt sjunkna födelsesiffror
har Tyskland som bekant ännu
alltjämt, över hela landet räknat,
ett så betydande födelseöverskott,
även relativt till folkmängden, att,
om det tänktes oförminskat, det
skulle medföra befolkningens
fördubbling på mellan 50 och 60 år!
Ja, man kan räkna ut, att, därest
folkförödelsen genom kriget icke
hade kommit imellan, så skulle
redan vid mitten av innevarande
århundrade åldersklasserna över 4 0
års ålder i Tyskland (alltså de
då kvarlevande av den år 1910
levande befolkningen) ha varit
ungefär dubbelt så talrika som, enligt
“ 1910 års folkräkning, de nuvarande
åldrama över 40 år.
Helt annat är förhållandet i .
Berlin och de övriga tyska
storstäderna. I Berlin är
fruktsamheten numera är så ringa, att om dess
befolkning vore överlämnad åt sig
själv utan vare sig in- eller
utvandring, skulle den efterhand
komma att minskas med c :a
en tredjedel under loppet av
varje mansålder; med andra ord:
en årskull nu födda Berlinerbarn
beräknas vid uppnådda 25 års
ålder bli c :a Ys mindre talrika än en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
