Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1916 - Wicksell, Knut: Kriget, freden och folkökningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
d u b b 1 i n g av folkmängden i
Tyskland lär nog i verkligheten
ieke komma att äga rum vare sig
om sextio år eller överhuvud inom
överskådliga tidrymder;* långt
snarare kan man vänta, att om en
mansålder framåt, låt oss säga vid
mitten av innevarande århundrade,
det sjunkande födelsetalet och det
på ovan anförda grunder icke
vidare sjunkande, utan kanske
snarare något stigande dödstalet, skola
mötas och t. o. m. korsa varandra,
så att därefter den tyska
befolknin-gén, liksom nu den franska, blir
stationär eller snarare en tid bortåt
långsamt avtagande — och därmed
antagligen lika fredsälskande som
den nu visat sig krigisk.
Skulle någon anse denna spådom
överdriven, så ber jag att än fen
gång få påpeka utvecklingen —
eller snarare avvecklingen — av
födelsesiffrorna i Berlin. Under tre
årtionden, 1881 till 1911, sjönk
födelseprocenten i Berlin nästan
alldeles jämt, från 39 till 33 pro mille,
från 33 till 27 pro mille och slutlir
gen från 27 till 21 pro mille eller
in summa med hela 18 poäng. Det
torde väl då ligga inom
sannolikhetens gränser att för hela tyska
riket under de närmast följande
fyra årtiondena beräkna en
sänkning av allenast 12 poäng; men i så
fall skulle dess nativitet, som år
1812 utgjorde c :a 28 levande
födda barn pr tusen av
medelfolkmängden, omkring år 1950 ha
sjunkit till 16 pro mille, vilket är
ungefär likbetydande med en stationär
befolkning.
Vid samma tidpunkt eller redan
dessförinnan torde Storbritannien,
Belgien, Schweiz och de
skandinaviska länderna, vilkas nativitet
mestadels redan betydligt närmat sig den
franska typen — hos oss är det
egentligen blott den
norrländska fruktsamheten, som ännu
skiljer oss därifrån — ha inträtt i
det stationära
befolkningstillstån-det.
Längre bort står visserligen ännu
Italien, Österrike-Ungarn,
Balkan-länderna m. fl. samt Ryssland,
ävensom de asiatiska ’f
olkkongle-meraten, Indien, Kina och Japan;
dopk kan man icke tvivla på, att
nymalthusianismens idéer, som på
ett så segerrikt sätt under en
relativt mycket kort tidryind banat sig
väg i Västeuropa och i Amerikas
Förenta Stater, inom kort skola
utbreda sig över samtliga länder på
jorden. Civilisationen skrider
hastigt fram i våra dagar —.
tidningar, stärkskjortor och
socialdemokrati vinna insteg även bland
hot-tentotter och australnegrer— och i
dess spår följer med
naturnödvändighet — tvåbarnssystemet.
Obegripligt, att någon förnuftigt
tänkande människa kan oroa sig
inför en dylik utsikt. Ett land, som
avsiktligt minskar sin folkmängd
eller behåller den oförändrad, under
det att uppfinningarna och den
materiella odlingen fortfarande skrida
framåt, befinner sig i samma läge,
som om det till skänks finge
stora områden av fruktbar
åkerjord, lummiga skogar, rika
malmstreck’ o. s. v., ty allt sådant har
ju endast betydelse relativt till
folkmängden; människoarbetet,
understött av ymnigare mängder av
naturkraft, blir mera givande än
förut, de tekniska framstegen tjäna
icke såsom nu endast till att åt ett
allt större antal människor bereda
en allt hårdare kamp för tillvaron,
utan bli till omedelbart och
ögon-skenligt gagn för oss alla. Och vad
särskilt arbetarna beträffa blir
deras vinst dubbel: arbetets
produktivitet har ökats, och de, som nu
med arbetarna dela
produktionsresultatet, kapitalets och
jordbesittningens innehavare, få då samtidigt
nöja sig med en vida blygsammare
del därav: arbetets frukter till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
