Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1916 - Wicksell, Knut: Kriget, freden och folkökningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
falla i stort sett dem som arbeta,
den sociala frågan löses, om icke
restfritt, så dock i huvudsak, på ett
enkelt och naturligt sätt utan
upplopp och gatustrider — som icke
lösa den.
Visserligen är allt detta ännu
tyvärr blott ’ ’framtidsmusik ”; de
närmaste årtiondenas Europa
kommer nog tvärtom i hög grad att få
kämpa med befolkningssvårigheter
— d:r Adolf Braun förespår
i ett av de senaste häftena
av Archiv fur Socialwissenschaft,
att trots krigets härjningar en
massemigration av tyska
arbetare . torde bli oundviklig efter
kriget — och såtillvida kunde man
ju ännu vänta ekonomiska
slitningar öch krigsanledningar. M’en å
andra sidan skall väl olusten för
ett nytt krig i den närmaste
framtiden komma att göra sig så
allmänt gällande, att vi böra kunna
påräkna en världsfred, räckande
åtminstone några årtionden framåt —
och sedan torde allt ha
förändrat sig. #
* De som envisas att se alljb i svart
kunde ju möjligen invända, att
avtagande eller mera långsamt växande
befolkningar finge svårare att förränta de
kolossala skuldbördor, som bli en
oundviklig följd av’ detta krig. Men
lyckligtvis finns det ju något som kallas
konverteringar. I ett
tillnärmelsevis stationärt samhälle får kapitalräntan
en så stark tendens till sjunkande, att
räntorna på de stora statslånen torde bli
jämförelsevis lätta att bära. (Ännu
mera så naturligtvis, om, såsom man även
åv andra skäl bör kunna hoppas, a
v-rustningstanken redan i den
närmaste framtiden skulle vinna något ge-
I varje fall är den ovan skildrade
processen redan kraftigt inledd.
Från och med nästa år inträffar i
Tyskland, har det påpekats,
någonting, söm där icke hänt på länge om
ens i mannaminne, nämligen att u
t-rymmet i folkskolorna nu
icke längre behöver utvidgas,
uppenbart en följd av den nämnda,
även i absolut tal, stillastående och
t. o. m. sjunkande tyska nativiteten.
Låtom oss häri se ett varsel om, att
man både i Tyskland och
annorstädes för framtiden kommer att bättre
taga vara på sin ungdom,
bereda den en bättre lott än att
periodvis ställas som skottavla för
militärteknikens alla förstörelsemedel.
En fredlig sammanlevnad och
samverkan mellan nationer, som var
för sig ha tillräckligt utrymme inom
egna gränser, är icke längre någon
utopi. Icke en& tanken på ett
ömsesidigt genomträngande och
befruktande jordens olika folk emellan
och deras slutliga sammansmältning
till ett enda kultursamhälle kan
under sådana förutsättningar avfärdas
med en axelryckning. Låtom oss
tillönska professor Brändes, att
ännu få uppleva ljusningen av
denna bättre tid, på vilken han tyckes
ha upphört att tro.
hör.) Å andra sidan får man
visserligen icke glömma, att sjunkande
kapitalränta och därmed kapitalets begär efter
högre förräntning, såsom ovan antytts,
onekligen i sig innebär en verklig
krigsfara. Men i saknad av resonansbotten i
befolkningens breda lager skola
förmodligen dess klagotoner vara dömda att
maktlöst förklinga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
