Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 1916 - Backlund, Sven: Lekmannafunderingar i krigstider om »Rätten»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
intressegemenskapen med därmed
följande nya ansvarsförbindelser
kar där ännu ej brutit igenom.
Det finns en tendens i vår tid att
föra alla rättsfrågor tillbaka till
maktfrågor. Gentemot detta bör
det understrykas — redan vunnen
erfarenhet bär vittnesbörd härom —
att åtminstone de stora sociala
kraftmätningarna gälla mer än
klassintressen. Bakom går
människans befrielsekamp. Och
endast ett resultat kan vinnas
ur den striden. Ett nytt förut
okänt samhällsintresse kan
växa fram. Visst har striden
sitt ursprung och därmed
självklart sina betingelser i de
stora ekonomiska motsättningarna,
klassmotsatserna. Men själva
eldlinjen, där de avgörande
drabbningarna stå, går tvärs genom
människan. Där kämpas striden ut
mellan gammalt och nytt och där
smältes fram den nya
individualitet, som skall kunna bära
upp den vidgade
samhällssolidari-teten. Så är rättsbildning och
samhällsutveckling ett. Och att vid
denna process det
förhandenvaran-de rättsmedvetandet står som en
självständigt verkande faktor, skall
endast blindheten förneka.
Här må sägas utan omsvep:
högern som politiskt parti är aldrig
bärare av det nya samhällsintresset.
Den är
”samhällsbevarande”, ett instrument för de
härskande klasserna att skydda deras
lysande isolering; med medmänniskan
utanför som i främsta rummet ett
medel ett hålla vid liv denna
överklasstat i staten. I ett
utveck-lingskraftigt samhälle befinner sig
därför högern alltid på reträtt, en
reträtt, som avläses omväxlande i
valsiffror och valprogram. Ett
avbrott i tillbakagången är ett hot
mot samhällsutvecklingen. Och om
än högerns likgiltighet för alla stora
rättsfrågor alltid ger sig tillkän-
na, så är ett forcerat framträdande
därav kanske det osvikligaste teck-.
•net på en stundande offensiv. Ett
levande rättsmedvetande är gift för
en härskande kast; det försvagar de
egna leden och gör samtidigt
motståndaren obetvinglig.
Huru denna likgiltighet för
rätten gått vår höger i blodet ha de
senaste åren givit exempel på
övernog. Även i sådana fall, där man
tycker, att det egna
intresset obönhörligt bort skjuta
rättsfrågan fram i första ledet har den
målmedvetet förts åt sidan.
Typiskt i all sin enkelhet står
i detta fall Sven Hedins
bekanta uttalande till sin ryske
intervjuare : Om jag vore ryss, skulle
det vara min käraste dröm, att mitt
land trängde fram till havet — med
erövrarhand över svensk,
neutral mark. Huru hastigt
accepterades icke i det lilla neutrala
Jandet Sverge det officiella
Tysklands syn på folkrättsbrottet mot
Belgien! Utan att göra några
jämförelser för övrigt, det var i alla
fall ett brott mot en rättsordning,
vars tillvaro är i hög grad
förknippad med vår egen som självständig
stat. Sympatierna gingo till
förbrytaren. När den sjökrigföring
inau-gurerades, som rest sin minnesstod i
Lusitaniadådet och som rev upp ett
gott stycke av den rättsordning,
som skyddade neutrala och civila
medborgare från krigets direkta
fasor, då kom svaret från ”bildad”
svensk publik i ett hjärtligt
handslag med den som bar ansvaret.
Mot bakgrunden av detta
avtecknar sig den våldsamma harmen
från denna samma publik över
de engelska rättskränkningarna
hart när som ett rent svindleri.
Svindleri är det naturligtvis också
till en del. De finnas förvisso, och
äro rätt talrika, vilkas ärenden äro
långt avlägsna dem att hävda rätten
och som följaktligen kanske utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
