Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 1916 - Backlund, Sven: Lekmannafunderingar i krigstider om »Rätten»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lekmannafunderingar i krigstid över ”Råtteri\
För TIDEN av SVEN BACKLUND.
En modern kreditorganisation
med dess sedel-, växel- och
checksystem, sådan som faktiskt
nödvändig-göres av mera utvecklade
kommersiella förbindelser människor emellan,
förutsätter för sin existens en rätt
god portion allmän hederlighet och
ansvarskänsla.
Förfalskningsbrot-tens antal måste hålla sig inom ett
högst begränsat minimum för att
ipte hela byggnaden skall
fullständigt störta samman.
Detta eller liknande gäller
naturligtvis inte endast ekonomiskt
samhällsliv utan allt samhällsliv
överhuvud. Ju mer utvecklat det är,
desto större blir den enskildes
ansvar inför det stora hela.
Så blir den personliga
ansvarskänslan ock samhälls
utvecklingens hörnsten. Det är på dess
utvidgande och fördjupande det beror,
om ansvarsförbindelserna
människor emellan skola kunna knytas
fastare och tätare, varigenom
intressegemenskapen, samhällssoli-dariteten växer. Vad som är
orsak och verkan härvidlag, är i detta
sammanhang likgiltigt. Men själva
faktum är betydelsefullt — det
obestridliga sambandet mellan
ansvarskänsla och prestationsförmåga.
För ett marxistiskt öga ter det sig
väl så, att i den miljö, som den
moderna arbetsfördelningen skapat,
måste känslan av ansvar för det istora
hela växa fram direkt ur
självbevarelsedriften. Medan idealisten
har alla skäl att fröjdas över vilket
härligt källsprång till sköna dygder
människans självbevarelsedrift i
själva verket är.
Begår en människa en oförrätt
mot en annan, reser sig i regel hela.
samhället mot den söm förbrutit sig.
Ty varje kränkning av enskilds rätt
innebär ett hot mot hela
rättsorga-nisationen. Var och en känner
faran-i och med detsamma för sin egen
säkerhet och reagerar därför mot
rättskränkningen. För visso talar
han för egen sak men samtidigt
också för andras. Intressegemenskapen,
skåpar verkligen här en
”helig-egoism”. Straffet kommer sedait
som en ren sanitetsåtgärd, i
växlande former, ofta blott som domem
från en enhällig opinion. Det v
ä-s e n 11 i g a är att samhället
reagerar och gör det med tillräckligt
eftertryck. Ett uteblivande
härav-ger i viss mån sanktion åt
rättskränkningen. Vilket betyder
upplösningen av ett mödosamt
tillkämpat rättsbegrepp, minskad
intressegemenskap, minskad
samhällssolida-ritet — kort sagt ett steg tillbaka,
till ett tidigare, övervunnet
samhällsstadium. Krafter, som tidigare*
besegrats men visst icke
tillintetgjorts, ha åter fått överhanden.
Sant är visserligen, att
rättsordningen, samhällets arbetsordning,,
med nödvändighet bevarar sin
integritet i fullt samma utsträckning
som de reala förbindelser människor
emellan, vars form den utgör.
Men mellan form och innehåll råder
här en faktisk växelverkan, som är
särdeles påtaglig0 i rättslivets
gränsområden, där
rättsbildningsproces-sen ännu ej är avslutad. Där rasar
fortfarande en hård
intressenas inbördes kamp. Den vidgade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
