Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 1916 - Hedén, Erik: Svensk lyrik år 1915. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svensk lyrik år 1915.
För TIDEN av ERIK HEDÉN.
II.
Med Torsten Fogelqvist
ha vi kommit fram till en skald från
just den tid som är. Den
diktsamling Sånger till den
förlorade skönheten* han utsände
1915 är visserligen hans andra, den
första såg dagen redan 1912. Ej
heller i sin andra samling har han
någon direkt syftning på det, som
skall göra 1915 till ett av historiens
största skam- och blodsår,
världskriget. Men den tid, varunder
Fogel-qvist blev en så färdig skald, att
lian ville framträda som sådan, det
var den, varunder världskrigets
förutsättningar mognade. Icke som
skulle han spegla denna tids
härskande lynne. Tvärtom, hela hans
dikt är en reaktion mot det lynnet.
Ordet reaktion är här taget i
egentlig mening, ty Fogelqvist ser
verkligen tillbaka, hans historiska
inspirationskällor ligga i världar som
gått. Men ordet är samtidigt här
taget i berömmande mening:
tillbakablick i betydelsen kärlek till det
gamla är mycket ofta något gott, ja
stort. Vägen till framtiden går ofta
över forntiden.
Det drag i vår tid, varemot
Fogel-qvist reagerar, är industrialismen,
masskulturen, nyttemoralen. Den
åskådning han däremot uppställer
är följaktligen lantligt gammaldags
(i ovan antydd mening)
individualistisk och skönhets- samt idédyrkande.
Den har tagit sig två olika uttryck:
dels måste den som opponerar mot
hel tidsanda vara en kämpe, en
" Bonnier, pris 2,25.
ensam och stolt kämpe; följaktligen
liknar den åskådning, som första
diktsamlingen förkunnar, mer än
något annat den stoiska filosofin. Men
en skalde-opponent måste
framförallt vara positivt skapande. Han
måste giva levande gestalt åt den
själiska värld, som han vill hävda
mot yttervärldens mekaniserande
tryck. Denna värld, som han alltså
har att forma, måste framförallt
vara skönhetens: en hänsynslöst
onyttig och mot världen föraktfull
men just därför hänsynslöst idéhög
och sig själv strängt dömande
skönhets.
Även detta drag framträdde i
första samlingen’ och det behärskar
helt och hållet den andra. Den
kämpe, som även där framträder, är
alltid samtidigt direkt skald. De
strider han kämpar gälla mer
skal-deinspirationens och personlighetens
inre hinder än några yttre, praktiska
eller teoretiska. Diktaren anser, och
som diktare måste han anse, att
striden mot de inre hindren är den
verkligt avgörande. Men är den
avgörande, är den också hård, ty
diktarens syftning är inom hans sfär deri
högsta möjliga.
De världar, vari hans dväljs, äro
de skönaste och ensammaste han kan
finna: dels det svenska höglandets
med blåa berg, vidder och stilla
kallsjöar; dels havet och ej blott dess
horisont, dess klara bris, dess
sil-Verstänkta blånad utan ock
blommorna vid havsstranden härliga
blommor så okända för landbon, att
skalden måste — vilket icke alls är
ett svaghetstecken — i noter för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
