Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 1916 - Hedén, Erik: Svensk lyrik år 1915. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
klara dem. Till dessa naturvärldar
sluta sig skönhetsvärldar ur
historien. Fogelqvist ger inga historiska
bilder, skriver ej i någon viss
nedärvd eller återupplivad stilart. Men
han strävar alltigenom i riktning
mot den stora litterära
traditionen, den som har sina rötter i
antiken. Antika skönhetsord, gestalter
och hänsyftningar från antikens
saga och gudavärld, versslag som,
fast de aldrig nyttjats av antika
skalder, dock fullfölja antik
tradition, antika idéföreställningar möter
man, dess bättre, överallt hos honom.
Vissa minnesklanger, ehuru blott
tillfälliga, finnas ock från
renässansen, och tydliga intryck, ehuru inga
lån, märkas från .Goethe (jämför
ett par ställen i Ari el med t. ex.
Vermächtnis i Gott und
W e lt). •
En skald, som väljer dessa
diktområden, måste syfta stort även i sin
formgivning. Fogelqvists ordförråd
är ytterst rikt och ytterst
aristokratiskt. Han söker energiska,
våldsamma, ofta föraktfullt polemiska
ord. Främst söker han dock de
skön-hetsklingande, skönhetsskådande,
och han söker dem dels hos den
antikt-litterära traditionen, dels hos
naturen, dock aldrig med större
realism, dels från folkliga
språkvärldar, dock nästan genomgående
sådana, som tidigare fått litterär
hävd — höglitterär idealism har i
Sverge alltid samtrivts väl med
lantlighet. Därtill har Fogelqvist — och
även det* är en antik ehuru
modernt-musikaliskt påverkad tradition —
fäst synnefrlig vikt och kärlek vid
rytmikens utbildning. Han har två
huvudgrupper av rytmer: dels
orimmade fria versslag, tämligen lika
varann, dels rimmade som rikt
växla. De senare anstå enligt min
mening honom bäst, dock ej de där
han söker tala kärvt och kort eller
använder enkla fyrradiga strofer,
utan de där hans hänförda
skönhets-trånad fått fritt lopp även i
rytmiken. Några strofer ur den dikt han
riktat till sin sånggenius Ariel
må tjäna som exempel:
var fukten av din morgonkyss
med lätta läppar given,
med lätta läppar given,
och dimman, som ur sumpig myr
solgenomstungen fläks och. flyr,
är ur din mantel riven.
Ur luft och vatten talar du
och ögonblickets trånga nu
får vidd av evigheter.
Ur Kaos* mörka modersgrund
du timrar på en tyst sekund
en värld av glasklar eter.
Mot denna eter skymtar allt, ir.
som trådde form och skön gestalt
i skumma skapartimmar:
All dikt är skugga, som blir ljus––––-
bevingad tyngd — — — besjälat
grus —––––
och nöd, som gläds och glimmar.
I denna luft blir tanken till,
ty livet vill, vad tänkarn vill,
blott nogsamt högt han siktar.
Mot empyréens heta blå
skall drömmen stads- sitt murband slå,
fast mull ’n och stenen sviktar.
Det är sedan man läst dylika
verser ej lätt att yttra någon kritik,,
men det är å andra sidan lätt
förståeligt, att ej en hel diktsamling
kan nå så högt. Fogelqvists
diktalstring har starkt burit vittne om
kamp och brottning. Den stolthet
både över diktarkallet i och för sig
och över sin egen inspiration, som i
så hög grad utmärkte äldre svenska
skalder, men som sedan ganska
mycket försvunnit, lever hos honom åter
upp. Denna stolthet utmanar, och
den kan ofta kasta en modern läsare
rent ofrivilligt ur städningen och
driva honom att värdesätta, där han
borde hänföras. Men om Fogelqvist
alltså är självmedvetnare än andra,,
är han ock ödmjukare. Nästan varje
stolt ord, som han yttrat i en dikt„
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
