Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 1916 - Gjelsvik, N. M.: Fredsförhoppningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det sättet, att dess konung Irakli II
och den ryska kejsarinnan
Katha-rina II år 1783 gjorde ett fördrag
om, att Ryssland skulle giva
Georgia skydd mot alla fiender. Att
taga emot främmande skydd är det
första steget till träldom, säger ett
gammalt ordspråk. Det besannade
sig även här; ty år 1801 föranstal-.
tade den ryske tsaren om Georgias
införlivande med det ryska riket.
I stället för nationell värnplikt,
som georgierna skulle fått i
enlighet med bestämmelserna i 1783 års
avtal, blevo de nu inkallade att göra
rysk krigstjänst i norra Ryssland
och Sibirien. Enligt statistiken dö
eller insjukna 47 procent av de
georgiska soldaterna under
uppfyllandet av sin värnplikt. Det kan
nog hända, att de, när de våndas i
Sibirien eller Ryssland, vars klimat
de ej kunna tåla, då och då få en
svävande föreställning om, att det
skulle ha varit minst lika angenämt
att ha gjort georgisk krigstjänst
hemma i de egna vackra och
hälsosamma bygderna än att gå under
ryskt kommando långt borta från
hemlandets gränser. Till
fredskon-ferensen i Haag 1907 kom från det
georgiska folket en böneskrift till de
stater, som där voro representerade.
Denna skrivelse skildrar lidandet
under det ryska väldet i ordalag, som
skulle kunna röra en sten. När
man läser den, får man en stark
förnimmelse av att för ett på så
vis underkuvat folk skulle ”evig
fred” vara liktydigt med evig
förbannelse.
Ehuru det georgiska folket är
missnöjt med den ryska styrelsen,
är det dock icke att vänta, att de
skulle våga ha förtroende för
turkarna, och så länge georgierna ej
resa sig, är det ej lätt för turkarna
att få någon framgång på den
kaukasiska fronten. Men nu är det ej
uteslutet, att man genom att sända
tyska trupper till denna krigsskåde-
plats skulle kunna få det georgiska
folket att röra på sig. Jag nämner
detta, emedan det är av ganska stor
betydelse att veta, att Ryssland här
har en sårbar punkt.
Nu då vägen är fri mellan
Tyskland, Österrike och Turkiet, är det
lättare än förr för centralmakterna
att komma åt Rysslands och
Englands sårbara områden — Persien,
Egypten och Kaukasus. Och man
kan vara viss om, att
centralmakterna skola uppbjuda alla sina
krafter för att hålla denna väg
öppen efter fredsslutet. Med andra
ord: Åtminstone nordvästra hörnet
av Serbien måste införlivas med
Österrike eller Bulgarien —
troligen det senare. Och i det upprop,
som den bulgariska regeringen
utdelade till folket, strax innan den
började kriget )ä centralmakternas
sida, säges det: Ettavkrigets
viktigaste politiska
ändamål är att få en
omedelbar gräns med Österrike
och Ungern. Men England,
Ryssland och Frankrike inse mer
än väl, vad detta betyder för
Tysklands framtidsplaner som
världsmakt. Och man kan därför räkna
med, ait ententemakterna ej skola
finna sig i en sådan utgång utan
att först ha försökt den sista
utvägen : Det stora genom-
brottsslaget. Detta måste
man ha för ögonen, när man skall
bilda sig en mening om, hur nära
eller svåråtkomlig freden f. n. är
och vad gagn de neutrala makterna
skulle kunna uträtta genom att
upptaga ett arbete för freden
just nu.
Att man nu i England genomfört
en allmän värnplikt för alla ogifta
är rimligt, sådant som läget nu är.
England, som sitter inne med så
stora landområden i alla
världsdelar, kan ej räkna med att få
behålla dessa utan att göra
motsvarande uppoffringar. Och därför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
