Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 1916 - Olsson, Oscar: Till Shakespeareminnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
clom överträffat Shakespeare;
jurister, läkare och filosofer ha i otaliga
avhandlingar betygat hans
ofelbara insikt i allt vad till
människosjälen hör er. Bortse vi från
Shakespeares första diktarperiod,
hans ”lärlingsår”, under vilka han
dock skapade av andra tiders
skalder ej överträffade diktverk, kunna
vi iakttaga tre stora skeden i hans
liv och diktning. Under de första
levde han helt upp i Elisabetstidens
väldiga kraftutveckling, då England
höjde sig till världsmakten, som i
glans överstrålade alla andra. Han,
nyss fattig hästvårdaredräng åt de
fina herrarna vid deras teaterbesök,
umgicks nu förtroligt med Englands
hjältar och riddersmän, män som
med dånet av sina krigarbragdei*
fyllt världen och som förde ett
filosofiskt eller litterärt samtal, skrevo
en sonett eller ett drama som födda
mästare. Den tiden väckte det inte
mer uppmärksamhet, när en bildad
engelsman skrev ett gott drama än
i våra dar när en bildad svensk
skriver en hygglig tidningsartikel.
Under den perioden var det människan
i lysande kraft och seger, som var
medelpunkten i Shakespeares
diktning ; det var då han skapade
Hetsporrs och Henrik Y :s stolta
gestalter.
Så kom i den andra perioden
genomskådandet av denna lysande
världs hela obotliga uselhet och
ge-menhet, i vilken de ädla själarna
sudlades eller utsläcktes, då
Shakespeare kom underfund med,
att man kan le oeh. smila, le och smila
och ändock vara skurk,
en bitterhet i tonfallet, som stegras
till skärande hån i tillägget
–––-åtminstone
det vet jag visst, kan sådant ske i
Danmark.
I de stora verken från denna tid
har Shakespeare gjort
mänskligheten sin största tjänst, då han i sitt
gränslösa lidande vid åsynen av
allt detta elände låtit sin manliga
indignations stormvind sopa bort
alla töcken och ”barmhärtiga”
slöjor, så att ynkligheten och
ruttenheten ingenting haft kvar att skyla
sig bakom.
”Kung Lear” är ett av de
mäktiga dramerna från denna tid. De
händelser, i vilka handlingen
förlädes, fann Shakespeare vanligen i
någon gammal krönika eller i riågot
äldre skådespel. Det är nu inte
mången givet att läsa gamla
krönikor på Shakespeares sätt och se en
hel värld leva upp bakom de enkla
och konstlösa meningarna. Denna
gången läste han om en gammal
kung, som ville dela riket mellan
sina tre döttrars män, sedan han
förvissat sig om hur högt döttrarna
älskade honom. Det blev de båda
äldsta, som ensamma fingo dela
riket, sedan de betygat en kärlek till
fadern, som uppslukade alla andra
känslor i deras bröst. Den tredje
systern, som stått faderns hjärta
närmast och omfattade honom med
den varmaste dotterliga kärlek, ville
inte taga de stora orden på sin
tunga och förmodade, att då hon
valde en make, denne skulle komma
i åtnjutande av lika stor kärlek som
fadern. Därför fick hon i hemgift
endast faderns förbannelse, eftersom
han i hennes ord spårade ett barns
otacksamhet, en kränkning av sina
varmaste och ömmaste känslor.
Och detta otroliga barnsagomotiv
tar Shakespeare oförändrat upp i
sitt drama, Shakespeare, den störste
av alla realister, vilken i ”Hamlet”
århundraden före ”realismens” in-r
brott formulerade dess program om
konsten som verklighetens spegel!
Men så var det alltid. Ramen för
handlingen ägnade Shakespeare
sällan . eller aldrig någon
uppmärksamhet åt, den tog han, var
han fann den. Men i handlingen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
