Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 1916 - Möller, Gustav: Socialdemokratins partistyrka och socialismens segerutsikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
säga, att om viljan och idéerna äro
inriktade på mål som ligga i strid
med utvecklingstendensen, så kunna
de ej hindra att tendensen segrar.
Lyckligtvis veta vi ju att idéerna
som springa fram ur en bestämd
miljö också få sin färg av denna
miljö. Idéerna i det kapitalistiska
samhället bliva i regel antingen
kapitalistiska eller antikapitalistiska;
i båda fallen befordra de samhällets
utveckling hän mot socialismen.
Den av kapitalistiska idéer burne
genom att befordra kapitalismen till
mognad för sitt fall, den av
antikapitalistiska idéer burne genom att
förbereda deras framtid som skola
övertaga arvet efter kapitalismen.
Men den person, som direkt söker
bekämpa det kapitalistiska
samhällets glidning mot socialismen, kunde
lika gärna följa don Quijotes
exempel och gå att kämpa mot
väderkvarnar. Och de socialister, som
söka driva det bestående samhället
utöver dess ekonomiska
förutsättningar, öda sin kraft på ett
fullkomligt hopplöst företag.
Som sagt, fatalism finns det i
denna uppfattning, men man må akta
sig för att draga den slutsatsen att
det skulle vara likgiltigt, huruvida
man kämpar för socialismen eller
ej, enär denna ändå kommer som en
frukt av kapitalismens egen
utveckling.
jag har förut framhållit att den
kapitalistiska utvecklingen icke
utan vidare skapar en socialistisk
åskådning, den skapar blott
antikapitalistiska intressen, vilka
visserligen komma att formulera
socialistiska krav, om deras bärare ha nåtts
av socialistisk upplysning. Jag har
på tal om hamnarbetare- och
sjö-mansstrejken i England hänvisat till
att arbetarna visade stort intresse
för syndikalismens framställningfa v
samhället, sådant detta borde
vara. I detta arbetarnas visade
intresse för syndikalismen förrådde
de sin socialistiska okunnighet.
Antikapitalismen ligger klar däri, men
om det kapitalistiska samhälets fall
i regel skulle möta en arbetareklass
så omogen och med så bristfälliga
insikter i förutsättningarna för ett
tillfredsställande samhällsliv, så är
det uppenbart att den skäll begå
ödesdigra misstag, åsamka sig själv
och andra en mängd onödigt lidande,
innan den fann det rätta och
hållbara samhällssystemet. Den skulle
nog komma fram till socialismen
men kanske först efter hårda
bakslag efter serier av misslyckade
experiment. Det är sålunda av den
allra största betydelse att
arbetareklassen bibringas grundlig
samhällskunskap, grundliga insikter i
produktionens förutsättning och
grundlig kännedom om rätta metoden att
organisera samhällets resurser i
allas tjänst.
Vidare framgår av
framställningen vådan av att låta sig bedragas
av politiska etiketter, av att man ej
helt och hållet känner igen
klasskampens former, sådana dessa blivit
i ens eget land eller andra länder.
Icke minst betydelse har det, att
man låter sitt omdöme ledas av vad
som faktiskt sker, då naturligtvis
främst vad som sker i själva
lagstiftningen, där vi framförallt ha att
finna de verkliga uttrycken för de
av den ekonomiska utvecklingen
framdrivna nya behoven i stället för
att bedöma det politiska skeendet
efter talesätten, efter de teorier som
man bekänner sig till med mera
dylikt och efter partisiffrorna.
Att socialdemokratin är numerärt
så svag i England har enligt min
övertygelse en mycket enkel
förklaring. Liberalismen där har en helt
annan färg än på kontinenten.
Om England hade varit icke blott
ett knappast halvdemokratiskt land
utan därjämte ett tull- och
militärland (såsom Tyskland) och om
socialdemokratin ensamt bland de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
