Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 1916 - Möller, Gustav: Socialdemokratins partistyrka och socialismens segerutsikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ka åt de antikapitalistiska
intressena, som skänker dessa ett i vissa fall
avgörande inflytande på
lagstiftningen. Vad man har att
framförallt fästa avseende vid är
naturligtvis att det som här skildrats skett
under liberalismens politiska banér
och delvis på initiativ av den
liberala regeringen. För mig står det
klart, att den liberala regimens drift
in på sådana vägar intimt hänger
samman med att arbetareklassen —
de främsta bärarna av de
antikapitalistiska intressena — till så stor
del ingå i liberalismens
väljareskaror. Utvecklingen fullbordar sig
och tar föga hänsyn till, om
människorna kalla sig liberaler eller
socialdemokrater, om det skränas
mycket eller litet och klasskampen
driver utvecklingen framåt vare sig
man predikar klasskampen som
politisk huvudmaxim eller ej.
Är den här av mig utvecklade
uppfattningen riktig, så är det
berättigat att säga, att de bekräfta
marxismens teori om
samhällsutvecklingen bättre än alla
socialistiska valsegrar.
I själva verket är det vid närmare
eftertanke solklart, att såvida
marxismens historieuppfattning är
giltig, så skola socialistiska
gärningar först ske i den stats liv, där
kapitalismen är närmast sin
utvecklings toppunkt, även om där icke
funnes en enda människa, som
kallade sig socialdemokrat.
Om det däremot skulle inträffa,
att socialismen först sloge igenom i
länder med en kapitalism på lägre
utvecklingsgrad, så hade en marxist
anledning att ta sig om huvudet.
Då måste han nämligen säga sig att
folkens mottaglighet för
socialistiska idéer är olika, att t. ex. det
tyska folket tydligen är lättare att
övertyga om socialismens
förträfflighet än det engelska folket.
Detta skulle emellertid innebära att
själva den övertygelse man kan bi-
bringa ett folk, i viss grad
oberoende av de ekonomiska
förutsättningarna, vore avgörande för
samhällets utveckling. D. v. s. man
skulle medgiva en viss giltighet åt
den idealistiska historieuppfattning
det är marxismens ovanskliga ära
att ha övervunnit.
Klart är nämligen att kan man
bibringa ett folk en övertygelse om
vilken samhällsorganisation som är
den bästa och förmå ett folk att på
grund av denna övertygelse införa
den nya samhällsordningen, då är
det idéns egen segerkraft som
vinner slaget, då är idén utvecklingens
eller låt oss i stället säga historiens
drivfjäder, under det marxismen
däremot lär att . det är
produktionsprocessen, produktionsmetodernas
uteckling som är historiens
drivfjäder.
Att de mest socialistiskt betonade
gärningarna skett i England,
ehuru det socialdemokratiska partiet
där är svagast utgör ett vältaligt
bevis för att de ekonomiska
förhållandena är den historiska
utvecklingens bestämmande faktor. Vi
komma sålunda till det resultatet att
England tvärtemot den vanliga
uppfattningen ingalunda är marxismens
Akilleshäl utan i stället levererar de
kanske i modern tid mest avgörande
bevisen för den marxistiska
utvecklingsteoriens riktighet.
*
Den uppfattning som här
utvecklats leder till vissa slutsatser
beträffande vårt praktiska handlande, av
vilka jag blott skall påpeka ett par.
De flesta skola nog i denna
uppfattning se den renodlade fatalismen.
Och jag är den förste att medgiva
att det ligger en betydande portion
fatalism i mitt sätt att se. Jag är
fullkomligt övertygad att över
människornas vilja och idéer står den
marxska lagen om
samhällsutvecklingen. Det vill med andra ord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
