Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 1916 - Elgström, Anna Lenah: Tvångsföreställningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
warte”: ”Dessa ömsesidiga be-
skyllningar göra det klart hur väl
man skulle gjort genom att med allt
eftertryck understödja
fredsrörelsen i stället för att förlöjliga den.
Ty fredsrörelsen är internationell
och dess stärkande i det egna
landet hade stärkt dess anseende och
inflytande även i de sannolika
motståndarnas led. Så skulle genom
inre politiska åtgärder krafter ha
frambragts, som hade varit i stånd
att hämma de farliga åtgärderna
även i andra länder. Om man t. ex.
i Tyskland hade inrymt samma plats
åt fredsrörelsen som man inrymt åt
chauvinismen, alltyskar,
preventiv-krigsapostlarna, försvarsförenings-och flottförenings-generalerna så
skulle man inte, såsom det
falske-ligen påstods av våra motståndare,
försvagat rikets värnkraft, utan
skaffat parallellströmningama i de
andra länderna ökat inflytande.
Man skulle därigenom ha förlamat
tyskfiendskapen, avunden och
krigspartierna hos de andra och
skulle inte nu behöva offra
blomman av landets ungdom. Det skall
nu visa sig i hur hög grad
fredsrörelsen är patriotisk och hur
nödvändigt det hade varit att rusta
icke bara till kriget utan också
”för freden”. Nu en fransk röst
eller rättare en elsassisk, ”En
gammal elsassares” uttalanden i en
tysk tidning. ”95 procent av alla
fransmän äro ytterst fredsälskande
och vilja inte för något pris ett
re-vanchekrig. Ett samförstånd med
Frankrike i den av
socialdemokraterna angivna riktningen är
möjlig, men varför diskuteras detta
samförstånd icke i någon
icke-social-demokratisk tidning? Detta
förslag härrör dock endast från det
sunda människoförnuftet. Varför
betraktas det icke som
diskuter-bart?”
Ja, varför? Vad är det som
hindrar människor, vilka ha tungor att
tala med och förstå varandras språk
att förhandla med varandra och
försöka komma till samförstånd och
klarhet i dylika livsfrågor, i stället
för att i blind panik genast gripa
till vapen och rusa på varandra i
villervalla och missförstånd? Vad
är det som gör att folken, i stället
för att av det olidliga
osäkerhets-tillstånd, vilket förorsakas av
rustningarna och den okontrollerbara,
klassintresserade utrikespolitiken i
diplomaternas ansvarslösa händer,
tvingas till eftertanke och
fordringar i freds- och framstegsvänlig
riktning, tvärtom låta sig värvas
av chauvinisterna, vilka jublande
använda sig av de-varierande, men
i grund och botten överallt lika
orossymptomen i länderna till vissa
syftens fromma?
Det enda svar som kan ges är väl
att orsaken är den mänskliga
benägenheten för fördomar och
vaneföreställningar, vilken hämmar
tankekraften och sätter en
kringgärdande mur av tradition kring vissa av
ålder heliga tvångsföreställningar
— resultat, enligt Tolstoy, av ”det
epidemiska inflytande som regerar
religion, filosofi, politik, konst och
vetenskap, det vanvettiga
inflytande, vars dårskap människorna först
skönja då de äro befriade därifrån,
ehuru de så länge de äro under dess
inflytande anse dess klokskap så
obestridlig, att de ej ens vilja
diskutera den”. Alltså den mänskliga
dumheten, med ett ord, den tröga
viljelösheten, lydaktigheten och
okunnigheten hos massan, vilken
gör den beroende av några fås onda
aggressiva vilja — den hos oss alla
existerande benägenheten för
lais-ser-allertanken, för att viljelöst
följa med våra invanda lägre
instinkter och böjelser, besinningslö st
låta oss ryckas med och
hypnotiseras av allt slags atavistiskt vanvett,
bara det är utbrett nog, all sorts
tillräckligt länge inpräglad opi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
