Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 1916 - Elgström, Anna Lenah: Tvångsföreställningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och pengar större — kriget
långvarigare. Men till denna
blygsamma höjd av förnuft lyckades varken
Tyskland eller i längden England
att komma. Vilket för den förra
maktens del har allt att säga i
fråga om preventivkrigsidén. ”Man
måste slå till innan Ryssland blir
färdigt 1917.” Samma vanvettiga
monomani, som om ”man” själv
under tiden skulle ligga i träde, så
att icke det inbördes tillståndet år
1917 skulle vara fullständigt
detsamma som år 1914.
Kanske fälldes utslaget för krig
1914 dock mest av någon aning om
att ingen av ”man” troligen skulle
kunna hålla ut vidare länge till,
med dessa rustningar som förde
nationerna till ruinens brant — av
allas utpinade längtan att få ett slut
på skräcktillståndet av ständig
misstro och oupphörliga farhågor,
som förefaller att till slut ha gjort
folken utom sig. ”Det är ju intet
tvivel om att det ligger sanning i
satsen att kriget är ett resultat av
ömsesidig fruktan och ömsesidiga
misstankar”, säger träffande
Wig-forss i sin utomordentliga bok
’ ’Världskriget och världsfreden ’ \
Och lika litet tvivel är det ju att
denna sats icke innehåller hela
sanningen — att man för att förklara
ett dylikt utbrott även måste ta i
betraktande de stridiga ekonomiska
och imperialistiska intressena
mellan länderna, som spelat in, emedan
det ju är dessa intressen, identiska
med de härskande klassernas
fördel, vilka utgjort själva grunden
för rustningsbegäret hos alla, med
den därav följande allsidiga
misstron, underblåst och utnyttjad i de
ledandes intresse — en ring av
orsak »och verkan, verkan och orsak
tätt länkade i varandra.
Åtminstone kunna icke vi se saken
annorlunda och icke förlägga krigets
orsak och skulden därför till något
enskilt land och dess beteende en-
samt, utan måste i den för oss alla
gemensamma olyckan se den
fruktansvärda konsekvensen av ett
fruktansvärt system, en för alla
styrande gemensam villfarelse om det
samhälles mål och mening de äro
satta att leda, en enbart
materialistisk livsåskådning, vilken nu
skördar sin egen onda frukt.
Efter att ha fastställt de
stridande intressenas viktiga del i
orsaken, fortsätter Wigforss på ett
annat ställe i sin intressanta bok:
”Men lika säkert är att en
kunskap om de ömsesidiga farhågorna
är nödvändig om förloppet av en
kris, som den nuvarande, skall bli
begriplig. Hos massorna är detta
element av fruktan så avgjort
dominerande att man lätt frestas till den
möjligen förhastade slutsatsen, att
ingenting annat ligger bakom dess
hållning. Men även inom de
kretsar, där man känner tillvaron av
andra motiv, är det svårt att väga de
olika krafterna. Fruktan och hat
ligga inte alltid så långt från
varandra. Och även den som är böjd
för att i detta krig se resultatet av
vissa tämligen bestämt utpräglade
syften — vare sig det nu är en
aggressiv engelsk inringningspolitik
eller erövringsplaner från
centralmakternas sida — bör inte sluta
ögonen för den roll, som farhågorna
för motståndarnas avsikter ha
spe-lat t. o. m. hos de män, i vilkas
händer avgörandet låg. Man må
nu tillskriva den ömsesidiga
miss-tanken endast sekundär betydelse
eller i den se, om inte den drivande
kraften, så dock den alltomslutande
atmosfär, som alla de handlande
inandats och utan vilken deras
aggressiva tendenser inte kunnat
utveckla sig — faktum kvarstår att
fiendens onda avsikter från de
olika sidorna anföras till förklaring
av de egna handlingarna”.
I förnuftets namn måste man då
utbrista med Fried i ’ ’Die Friedens-.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
