Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 1916 - Holmberg, G. H:son: Om Strindbergs förhållande till Quiding
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förhållandet mellan dem aldrig
varit föremål för någon mer ingående
utredning och gängse uppfattningar
visat si,g vara på villovägar.
Strindberg nämnes exempelvis
immer-badd på sina håll, utan att på
andra håll korrigeras, som skaparen
av de över hela Skandinavien
bevingade och sedan några år numera
även i tysk sociologisk litteratur
synliga ”geniala’’ slagorden
överklass och underklass.
När Strindberg hade fullbordat
och hos Bonnier år 1884 utgivit sin
essay ”Om det allmänna missnöjet,
dess orsaker och botemedel”, i
”Likt och Olikt” — i förbigående
ett motstycke till Almquists någon
gång under 1830-talet, men först
1850 från trycket utgivna
”Europeiska missnöjets grunder” — fick
han — sannolikt i slutet av 1883
eller strax i början av 1884
(färdigskrivet skickade Strindberg
Bonnier manuskriptet till Allm.
missnöjet den 12 febr. 1884) —
efter vad han själv berättar, i sin
hand Quidings stora verk om en
slutuppgörelse med de civiliserade
europeiska folkens borgerliga lag.
”Stor blev”, säger han, hans
”överraskning att i ett svenskt arbete,
mest skrivet för tio år sen,
återfinna sina egna tankar om
samhället men utredda på ett överlägset
sätt”; ett verk, vilket han några
år senare (1886) i en av sina
självbiografiska böcker, ”Författaren”,
bekänner även ”tog honom ända in
i märg och ben”. Han skrev hem
— Strindberg vistades den tiden i
frivillig landsflykt i utlandet —
efter läsningen, att han aldrig vetat,
att ”Sverge egde ett sådant snille”
som Nils Nilsson, d. v. s. Quiding.
Det var dock icke allra första
gången som Strindberg hade kommit i
kontakt med Quiding, om också icke
på samma påtagliga vis, ty redan
under sin Uppsala-tid erinrar han
sig ha sett Mden märkvärdiga bo-
kens” röda omslag i Uppsala hos
en kamrat, som lovordade den, men
ansåg den ”ursinnig”. Även sedan
hade författarens namn ”flyktigt
susat” Strindberg förbi, men utan
att han ”fästat sig” vid namnet.
Gripen ”ända in i märg och ben”,
skriver Strindberg från utlandet i
Stockholmsbladet ”Budkaflen” 1
augusti 1884 två artiklar med de
nog så uttrycksfulla rubrikerna
”Underklassens svar på de
viktigaste av överklassens fraser” samt
’ ’Överklassens bevisföring ’ ’, utan
att där nämna Quidings namn.
Strindberg rör sig i dessa artiklar
i teser och antiteser, för vilket han
synes haft verklig vurm och som
livligt påminner om en skrivande
ungsocialists märgfulla språk oeh
stilistiska jargong i dag. Ett par
exempel: ”... Din höga ståndpunkt
är endast inbillad; ser den ut att
vara hög, så är det därför att du
bestämt synpunkten. Därför att du
bestämt den, behöver den därför
icke vara hög . .Eller: ”... Vi
ska inte bråka, sa tuppen, när han
stod i spiltan hos hästen. Nej, ni
vill vara i fred, ni beati
possiden-tes, lyckliga som huggit för er! Det
är mycket naturligt, men det är
icke snällt. Att denna världen är
den bästa för er, det tror jag, men
därför har ni kastat åt oss
himlen. Rättvisligen borde ni dock ge
oss då och då en försmak av den
där berömda himlen, så att vi
förlorade lustan till denna den bästa av
världar, men så länge ni inte det
gör, tro vi att denna världen för
oss är bland de sämre. Emellertid
ha vi nu omsider fått ett svagt hopp
om att den skall bli bättre, för alla,
men det blir väl inte förr än
herrarna kommit till himlen ...”
Be-visningsmeto derna, som av
överklassen användas vid påfallande behov,
äro enligt artikelförfattaren
Strindberg inalles fem, dem han
benämner: vänskapsbeviset, inkon-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
