Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1916 - Kautsky, Karl: Krigsseder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
strin raskt växte minskades faran för
samhället från trasproletariatets sida,
lag och praxis blevo mildare ifråga om
bettlare och förbrytare.
I samma mån som löneproletariatet
växte till på trasproletariatets
bekostnad, ökades alltså värdet av de lägre
klassernas liv. Men också den
allmänna säkerheten tilltog. Det
sammanhängde med statsmyndighetens
växande makt, vilken åter stod i
sammanhang med utvecklingen av
penninghushållning, penningskatter och
soldenärarméer. Strängt centralise-
rad byråkrati och ett polisväsen, som
regelbundet sköter säkerhetstjänsten,
uppstod. Därtill kom, att bland den
växande stadsbefolkningen hade
numer endast en liten kår något med
blodsutgjutelse och dödande av djur
att skaffa.
De växande inkomsterna å
penningskatter och tullar, en följd av den
stigande varuproduktionen, tilläto
vidare furstarna att införa stående
härar. Det medförde vidare, att
officerarna blevo furstens ständiga
tjänstemän. Tidigare hade inte
trupperna värvats direkt av fursten utan
av enskilda krigshövitsmän, som
därför erhöllo bestämda summor av
staten. Dessa hade alltjämt en mycket
självständig ställning gentemot
fursten. Alltför sträng disciplin kunde
de icke hålla, ty då gingo trupperna
till mindre stränga konkurrenter. Nu
däremot blevo officerarna permanent
besoldade ämbetsmän. En särskilt
strängt disciplinerad officerskår
utbildade sig över soldaternas stora
massa, vilken också strängt
disciplinerades under officerarnas
permanenta tukt. Därmed försvann visser-
ligen krigst j änstens dragningskraf t.
Värvningen antog alltmer
tvångska-raktär. Den förvandlades till
pressning. För att icke beröva hemlandets
industri och lantbruk arbetskraft
sökte man med förkärlek pressa
utlänningar, som drevos i kamp därför att
de mer fruktade för de egna
officerarna än för fienden.
Detta växande barbari vid
behandlingen av soldaterna ledde, så
underligt det än kan låta, till en mildring
av krigssederna.
Möjligheten att i krig skicka dem
på rekvisitioner eller plundringar
försvann, ty i så fall hade alltför många
deserterat. Nu livnärdes soldaterna
alltmer* genom tillförsel av livsmedel
från statens magasin. Men för
dåtidens transportförhållanden måste
detta medföra långsammare
trupprörelser. Under rekvisitionssystemet, t. ex.
i trettioåriga kriget hade trupperna
kunnat röra sig raskt genom hela
Tyskland, ja, måste göra det, ty varje
trakt blev ju* snart utsugen. Så
bragte de fördärv över hela riket..
Nu rörde de sig långsamt framåt,
ängsligt bekymrade att komma för
långt bort från shr^bas”, magasinen.
Sällan kommo de långt in på fientligt
område och härjningarna begränsades
till smärre områden. Fältherrarna
undveko fältslag. Ett sådant betydde
förlust av talrika soldater, som voro*
svåra att ersätta. Fältherrens
storhet såg man snarast i konsten att
kunna tvinga fienden till återtåg utan
slag genom skickliga manövrer, som
hotade hans magasin.
Detta var utmattningsstrategins
gyllene tidsålder, hyllad av tidens alla
stora härförare, av prins Eugen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
