Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1916 - Kautsky, Karl: Krigsseder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och fredligaste människa kan ej
försvara sig mot en brutal motståndare,
om det icke lyckas henne att själv
uppbringa én duktig portion
brutalitet.
Nu se vi emellertid i Europa en
varaktig tendens till sedernas mildring
från 1600-talet till in i 1800-talet. Men
det är en otillåtlig generalisering att
tänka sig dessa tre århundradens
ut-vecklingsriktning rätlinigt förlängd
bakåt till människosläktets
begynnelse. Och även. framåt är
utvecklingen tyvärr icke en rätlinig.
2. Humaniteten i tillväxt.
En av de blodigaste tidsåldrarna
var den ursprungliga
kapitalackumulationens tid, från 15 :de till 17 :de
århundradet. Varuproduktionen, nog
utvecklad för att framkalla en allmän
måttlös strävan efter rikedomsökning
hos de härskande klasserna, var ännu
ej tillräckligt utvecklad för att göra
mervärdesutvinning genom
lönarbetares användning särskilt givande. Som
den mest givande metoden framstod i
stället plundring, rov.
I detta syfte drevs den koloniala
erövringspolitiken, som ledde till
fruktansvärda grymheter. I själva Europa
fördrevos bönderna från sin jord och
ett talrikt trasproletariat bildades
utan andra existensmöjligheter än att
bettla, stjäla, plundra, självt utsatt för
den blodigaste förföljelse. Våldsdåd
och mord hörde till ordningen för
dagen även i fredstid. Grymhet och
likgiltighet för människoliv blev något
alldagligt.
Ännu värre blev det i krig. Den
begynnande penninghushållningen
bragte pengar i furstarnas händer.
Dessa föredrogo då att skaffa sig
be-soldade trupper, beroende av dem
genom solden, i stället för de obekväma
och motspänstiga feodaluppbåden. Då
furstarnas makt berodde på
soldenä-rernas antal, gick värvningen ofta
utöver penningresurserna. Solden
måste då kompletteras med utsikt till
byte. Innan ännu lantbefolkningens
proletarisering tillräckligt fortskridit,
var solden ensam icke heller lockelse
nog. Seger eller besättande av
fientliga städer följdes av plundring.
Brist på pengar och brist på
transportmedel gjorde det omöjligt att
livnära trupperna med köpta eller
medförda livsmedel. Truppen måste föda
sig genom rekvisitioner, vilket också
gav anledning till plundring och
våldsbragder. Så disciplinerade
soldenä-rema än voro i fältslagen, däremellan
voro de de disciplinlösaste
mordbrän-nare.
Men varuproduktionens ytterligare
framsteg föranledde en ändring. Ju
mer den industriella kapitalismen
utvecklades, dess mer trädde den
regelbundna produktionen av mervärde i
förgrunden som medel att förvärva
rikedom. Plundring och rov förlorade }
betydelse, ja, uppfattades som ett
direkt hinder, emedan de störde
produktionsprocessen ’ och slaktade hönan,
som lade de gyllene äggen.
Rov och plundring gå hand i
hand med missaktning för de
plundrades liv. Exploateringen
förutsätter däremot den exploaterades
arbetskraftiga liv. Och rask
ökning av exploateringen kräver rask
ökning av de exploaterade. Även
de arma satarnas liv fick ökat värde
för de härskände klasserna. Då indu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
