Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, 1916 - Langenfelt, Gösta: Henry Lawson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
australiska litteraturen voro dels,
att vi där hade en relativt ung
kulturstat, bland vars grundelement
funnos många frigivna straffångar,
som ditskickats på den tid (omkr.
1800) då England hade Australien
till deportationsort, dels att landet
ifråga saknade något krigiskt
inslag i sin historia och dels att
stats-regementet var synnerligen
demokratiskt betonat. Jag påminde mig
d :r Hedéns fråga under storstrejken
1909, var Sverge hade sin sociala,
diktning, sina miljöskildringar från
arbetets värld, och tänkte, att här,
på denna moderna kontinent, borde
vi finna framförallt den sociale, —
ja, varför icke? — den socialistiske
poeten.
Under de efterforskningar jag
sedan anställde om den engelska
sö-derhavslitteraturen, mötte mig
mycket, som i och för sig var vackert
och smakpräglat, men som dock
innebar en besvikelse. Den stora
massan av de litteratörer, som verkat
oeh verka i Australien, företedde
inga karaktäristiska särdrag i den
riktning, jag helst sökte. Jag fann
idyller, eper, breda romaner och
näpna historietter, naturmålningar
och exotiska miljöer, etnographica
och historiska arbeten, men alla
präglade av den universella
konven-tionalismen. Icke så, att ej här
funnos ”hervorragende Gestalten.”, nej
goda oeh begåvade författare
uppträdde även där. Men den varmayV
sociala underströmmen saknades,
den litteratur, som tager sina ämnen
från industrialismens och arbetets
värld. Jag var i färd med att
draga en slutsats, att trötta,
utpinade människor ej vilja veta av sitt
eget strävsamma liv under vilan, då
böckerna tagas ned från hyllan, —
då vill den under dagen fjättrade
anden svinga långt förbi de tråkiga
vardagsbestyren, och poeterna,
instinktivt kännande denna
tankegång, rata sina fabriksromaner och
arbetarekaraktäristiker. Eller det
kunde vara så, att den nya statens
egenart ej gått medborgarna i
blodet efter så nyligen skedd
trans-plantation från europeiska
luftstreck med nedärvd, konventionell
uppfattning om det skönas värld.
Då träffade jag på skalden Henry
Lawson!
Den korta biografiska notis, som
stod att läsa i en prosasamling av
åtskilliga tropiska författare,
utgiven av den litterära tidskriften i
Sidney, ”Bulletinen” (The
Bulletin), sporrade ytterligare mitt
intresse. Den upplyste mig, att
Lawson var son till en invandrad norsk
sjöman, som under
guldgrävarrase-riet i början av 60-talet också
hamnat därnere. Fadern, Peter
Hertz-berg Larsen, ville döpa sin son till
Henrik Hertzberg Larsen, men
prästmannen-dopförrättaren hörde
illa och namnet, under vilket
Lawson inregistrerats, blev Henry
Ar-chibald Lawson.
Det berättas, att matrosen Larsen
varit en synnerligen beläst karl
trots sin låga sociala ställning. Han
kände väl till sin egen nations
bokvärld, men genom kunskaper i
engelska, tyska och franska språken
hade han delvis tillägnat sig även
dessa språks litteratur. Sedan han
avmönstrat. i Melbourne, vandrade
han till guldfälten i Ballarat, gifte
sig där med en infödd australiska,
i\Lomsa<:Albury, vars släkt gick
tillbaka till,Kent (England), men hade
inskott av sigénarblod. Henry var
den förstfödde (1867).
Guldvaske-riet gick det smått med. Grävde
man upp guld en dag, så kostade det
också att leva. Livsmedelspriserna
stego oerhört i den stora kåkstaden.
Trött på det dagliga, jäktande
grävandet vände Larsen ryggen åt
lycksökarna och bosatts sig i
Eurun-deree (Nya Syd-Wales), där han
drog sig fram som jordbrukare och
byggmästarna i förening. Henry fick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
