Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, 1916 - Carleson, C. N.: Neutralisering, skadestånd åt folken och rustningsreduktion. Diplomati
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
framtiden skulle dess folk finna i
en neutralitetsanknytning till
Holland, som varit dess befolknings
deltagande hjälpare i krigs- och
flyktingsnöden, till Blsass och till
Schweiz. Vad Elsass angår, kan väl
åtminstone" ej betvivlas, att dess
folk skulle betrakta som ett stort
steg ut i frihet från det nuvarande
undantagstillståndets hårda tryck,
om det friställdes på lika linje med
grannstaterna i norr och i söder.
En dylik ny och fri ställning för
Elsass borde ej heller hos denna
franska nation, som kämpat nu i två år
mot den mest fruktansvärda
livs-fara, uppfattas annorlunda än som
ett återbördande åt rätten och
mänskligheten, om än ej ett
återbördande åt Elsass’ gamla moderland.
Folkrätt i detta fall är ej det
franska folkets krav på ett område,
som i tidernas lopp gått ur hand i
hand, utan folkrätt är ett hävdande
.av rätts- och humanitetssynpunkter
gentemot svärdets utslag. Samma
tanke ifråga om Elsass-Lothringen
föresvävade redan på 1870-talet en
så glödande fransk patriot som
Léon Gambetta.
Men, invänder man: dessa sålunda
neutraliserade länder måste finna
någon borgen för sin fria och
neutrala ställning. I form av en
stor-maktsgaranti är den värdelös — det
visar Belgiens sorgliga öde. Då
måste de söka denna garanti inom sig
själva. Här är den svårlösta
punkten i fråga om det ännu föga
prövade institutet ”neutral zon”, som
ju här skulle tillämpas i vidaste
utsträckning. Icke utan reservation
-kan man peka på den svensk-norska
överenskommelsen om upprättande
av en ”neutral zon”, ty där gäller
det en utjämning mellan tvenne
s m å stater, medan den vid en
världsfred ju har en helt annan
orientering, i det den neutrala zonen då
skall etableras mellan storstater. En
.direkt och så att säga kort lös-
ning i form av bestämmelser om
dessa områdens fullständiga
frigörande från alla militära
försvars-förpliktelser torde vara en mindre
framkomlig väg, men väl kan man
nå fram till ett minimum av
militär beredskap, som samtidigt
gö-res till ett m a x i m u m, i samband
med radikala reduktioner, av de
stora staternas militärbudgeter samt
med ordnat förliknings- och
skiljedomsförfarande. Redan här vill jag
tillägga, att socialdemokratin, o m
den nu kan återupptaga sin enhet
och enighet, vilket man livligt må
hoppas just ur fredens synpunkt,
måste göra klart för sig, huruvida
den i en snart anryckande framtid
tänker sig etapperna fram till
av-väpning passerade så att säga genom
ett blandat system av
oavhängigt sig fullständigt avväpnande
smärre stater och steg för steg
sina militärbördor reducerande
stormakter eller en alla, både
stora och små stater omfattande,
gemensam, proportionell
reduk-tionsrate under en viss
övergångstid. Därom närmare längre
fram.
Mot
krigsskadeersättnin-gar, givna av en stat åt en
annan, bör socialdemokratin
principiellt vända sig. Redan den
omständigheten att vi
socialdemokrater — vare sig vi äro av den gamla
eller unga ullen — lägga ansvaret för
krigsutbrottet på vissa grupper oeh
institutioner i kapitalistiska
samhällen, på en internationell
kapitalism med sitt uttryck i vissa
inre maktförhållanden tvingar oss
till ett sådant ståndpunktstagande.
Fria från ansvaret för krigets
iscensättning böra massorna även ha rätt
att fordra befrielse från
krigsskadestånd, av den eventuelle segraren
påtvingat den eventuellt besegrade.
Fastmer bör det vara angeläget för
de socialdemokratiska partierna att
i alla länder följa som gemensam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
