Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, 1916 - Nyström, Sven: Kulturfientliga krafter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för lång tid framåt komma att
befinna sig i avgjord majoritet såväl
i andra kammaren S091 väl också i
de gemensamma voteringarna. Den
omständigheten, att nu under
kriget vissa reaktionära tendenser
gjort sig ganska starkt gällande,
bör härvid ej tillmätas någon
avgörande betydelse, alldenstund ju
detta till stor del beror därpå, att
vänsterpartierna av hänsyn till den
s. k. borgfreden i rent taktiskt
avseende uppträtt med en icke
oväsentlig moderation, ävensom därpå,
att det allt dominerande i
vänsterpartiernas politik under kriget
varit neutralitetens bevarande och
såsom en följd härav naturligtvis
även aktivismens bekämpande.
Efter kriget bör det ju däremot
icke finnas något, som hindrar
vänsterpartierna att utveckla all
den kraft, varav de äro mäktiga.
Värre torde det emellertid nog
bliva på det kulturella och religiösa
området. Här äro också
otvivelaktigt ganska starka krafter i
verksamhet för att förbereda den
kommande reaktionen. I detta
avseende må sålunda exempelvis
erinras om den icke obetydliga
utbredning, som den s. k. kristliga
studentrörelsen vunnit vid
våra högskolor och universitet —
t. 0. m. vid den av biskop Eklund
så illa sedda Stockholms högskola
grasserar denna rörelse ganska
avsevärt, trots att högskolan i fråga
lyckligtvis saknar teologisk
fakultet. Vidare må erinras om den på
initiativ av ärkebiskopen, den
nyssnämnde biskop Eklund, den
ungkyrklige rektor Manfred
Björk-quist m. fl. nyligen tillkomna s. k.
Sigtunastiftelsen, vilken
säkerligen kommer att bliva en av
de mera betydande härdarna för
allsköns kulturell reaktion.
Sitt utan tvivel kraftigaste stöd
torde de klerikala strävandena äga
i den nuvarande ärkebiskopen.
Denne har ju nämligen, alltsedan
han tillträdde sitt nuvarande
ämbete, med all den energi, varöver
lian förfogar, arbetat på att stärka
kyrkan och göra henne till en
mäktig faktor i vårt offentliga liv. Med
en nästan sjuklig iver har han för
detta ändamål bl. a. begagnat
allehanda mer eller mindre lämpliga
tillfällen, såsom skolavslutningar,
kyrkovisitationer 0. dyl., till att
göra storpolitiska uttalanden, vilka
även såtillvida haft åsyftad verkan,
som de ofta blivit föremål för den
offentliga diskussionen och
därigenom bidragit till att rikta
uppmärksamheten på den institution,
vars näst konungen främste
representant ärkebiskopen är.
Att vidare ärkebiskopen, såsom
nyss nämnts, kunnat vara med om
att i skön förening med bl. a. biskop
Eklund och rektor Manfred
Björk-quist taga initiativet till en sådan
inrättning som Sigtunastiftelsen,
visar ju bara det med all önskvärd
tydlighet, varthän hans kyrkliga
politik syftar. Det borde
sannerligen vara omöjligt att, såsom dock
alltjämt faktiskt sker, numera
räkna ärkebiskopen till de
kulturellt frisinnade här i landet. Man
kan helt enkelt icke vara på en
gång klerikal och frisinnad.
Den nuvarande ärkebiskopen är
ett slående exempel på hur rätt
Bengt Lid forss hade i sin
kritik av de s. k. frisinnade
teologerna, vilka enligt Lidforss egentligen
icke voro annat än mera
kvalificerade och vetenskapligt mera
modernt utrustade apologeter för
samma kultur- och livsåskådning
som de vetenskapligt och
intellektuellt mindrö väl kvalificerade
ortodoxa teologerna.# Regeringen
* Det finns kanske i själva verket icke
. mer än e n mera betydande, verkligt
frisinnad teolog i vårt land —
Seger-stedt — men denne ende har också
underlåtit att taga någon som helst
befattning med kyrklig verksamhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
