Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9, 1916 - Carleson, C. N.: Internationellt fredsinstitut. Utjämningsförfarande och skiljedom. Exekutiva medel. Ekonomi och kolonier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
även jämvägskoncessionerna i
Orienten, Bagdadbanan, Persien etc.
Och så till sist kolonierna.
En sak står klar i krigets
böljegång: Centralmakterna, trots sin
allians med den muhammedanska
världens största stat Turkiet, ha
icke kunnat en hårsmån rubba det
brittiska kolonialimperiet; fastmer
är Tyskland, den jämte Frankrike
under tre årtionden oroligaste
makten i fråga om kolonial utvidgning,
berövat huvudparten av sina
utomeuropeiska besittningar, för
England uppenbart ett viktigt
krigs-mål. I sär rinner väl även den
stundom skymtande tyska drömmen
om att få lägga vantarna på de rika
holländska kolonierna med sina 30
miljoner invånare liksom det även
torde vara utsiktslöst att åter rycka
Kiaotschou ur japanernas händer.
Redan i krigets början gav man i
Tyskland kolonierna till spillo för
ögonblicket och förklarade i
en segervisshet, som nu är
väsentligt dämpad, att koloniernas
slutliga öde hänger på- utgången å de
europeiska slagfälten. Numera är
dock krigsläget så mycket
förskjutet, att den ovannämnda
tröstegrunden för förlusten av de tyska
kolonierna åtminstone blivit mindre
hållbar.
För ett socialdemokratiskt
stånd-punktstagande till koloniernas
framtida ställning, såvida det
gäller på en lägre nivå stående färgade
raser ooh folk, torde samma
behandlingsprinciper vara de mest
tilltalande, som i England långt
före kriget förfäktades under namn
av e u g e n i eller rasförbättring.
Det betraktas ingalunda som uto-
pism, utan som någonting möjligt
att förverkliga med stöd av en
ingående kännedom om de s. k. vilda
folkens samhällsliv och psyke. Man
ger dem icke hopplöst förlorade åt
”flodhästpiskan”. Här, liksom för
England i det brokigt sammansatta
Indien, öppnar sig ett gemensamt
fält för alla goda civilisatoriska
krafter, för en humanitet
s-m i s s i o n, vidsynt, tolerant och
fotad på ingående kunskap om
”förbättrings ”-objektet. Om vi
anlägga en sådan synpunkt på de
europeiska nationernas uppgift, tränges
också åt sidan en ensidigt utövad
det s. k. ”moderlandets”
äganderätt till kolonialområdena och i
stället träder en den samfällda
kulturens ”intressesfär”. Det kunde
bidraga till att inrikta folkens
intresse efter kriget på en linje, som
mildrade bitterheten efter den
våldsamma kraftmätningen genom att
uppställa ett stort och oegennyttigt
mänsklighetsmål. Så länge och så
djupt ha vi dvalts i statsegoism och
merkantilism, att kanske ett behov
av ideell verksamhet slutligen
inställer sig i samband med att ur
krigets erfarenheter uppväxande
nya, humana idéer bringas till
genombrott i staternas inre.
Detta som så mycket annat kan
synas utopiskt, därför att det är
alltför ”konstruktivt”. Men är det
icke så, att socialismen, som hittills
under långa kampår tvingats till en
kritiskt-negativ verksamhet, är
kallad att efter kriget betona oeh
klargöra den positivitet i
samhällsbyggande riktning, som från
början var dess innersta väsen och
fascinerande styrka ?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
