Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9, 1916 - Hedeman, Ejnar: Den 6 augusti 1916
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Söndagen den 6 augusti 1916 blev
de neutrala folkens spontana,
mäktiga demonstration för en fred, som
icke får låta vänta på sig alltför
länge, om den icke skall bliva den
europeiska kulturens sömn till
döds. Denna dag skall förvisso
aldrig förgätas av nu levande
generationer, hur våra öden än må
gestaltas bakom framtidens förlåt,
denna dag av glittrande
sensommarsol över fredens vajande fanor och
b.öljande människomassor,
uppfyllda alla av en, endast en tanke, en
önskan och ett mål: fred åt jordens
olyckliga slagna släkten!
När tanken på en allmän,
opolitisk fredssöndag först kom upp,
möttes den i likhet med flertalet
ideella förslag av oförståelse, ja, på
många håll av rent motstånd. Man
framhöll, naturligtvis med vanlig
överlägsenhet, att en dylik
demonstration vore alldeles utan
betydelse, att de stridande icke lyssnade
på, och än mindre rättade sig
efter, resolutioner, upplästa från
ta-larestolarna i vårt lilla land och att
det hela verkade enbart löjligt. Det
är icke svårt att förstå, vad för
slags människor dessa äro, som
alltid med största beredvillighet lägga
i dagen sin likgiltighet för allt som
i stället borde förena och driva oss
i kamp mot livsfientliga makter, de
ha särskilt under dessa sista år
själva blottat sina förkrympta
själar och de höra sannerligen icke till
dem, som föra mänskligheten ett
enda litet steg fram på
utvecklingens väg. Men tyvärr äro de många,
ack, alltför många i vårt lilla land.
Väl är det sant, att de
krigförande ländernas regeringar icke skola
taga hänsyn till fredsrösterna i de
neutrala småstaterna ■— vi ha icke
ens drömt om något sådant — men
man får icke glömma att freden
först och sist ligger i händerna på
de stridande folken själva och att
när de tröttnat regeringarna nog se
sig nödsakade taga någon hänsyn
till deras krav. Det gäller att i de
neutrala länderna resa en
sådan kraftig opinion mot kriget och
för freden att de folk, som äro offer
för hatets vilda yra, skola förnim-.
ma rösterna utifrån och bringas till
besinning, innan det ännu är
försent. Och om de också för en kort
stund lyssnade till den maning, som
vi i vår ångest för deras eget och
vårt väl riktade till dem genom vår
enhälliga fredsmanifestation, så ha
vi icke mött upp förgäves vid
talarstolarna söndagen den 6 augusti.
Dagen fick även en annan
betydelse, icke mindre skön, icke mindre
gripande. Gällde vår
demonstra-tionsyttring den levande
mänsklighetens väl, de ännu återstående
ungdomshärarnas räddning undan död
och namnlösa lidanden, så bevarade
vi i smärtsam åminnelse alla dessa,
vars liv, lycka och frihet kriget
skördat under dessa fasansfulla år.
Söndagen den 6 augusti blev också
de dödas dag. Tanken på alla dessa
okända, olyckliga hjältar, dessa tu-,
senden och åter tusenden unga och
medelålders män, som givit sina liv
för något som syntes dem heligare
än allt annat, strödda omkring
under slagfältens enkla jordkullar,
många i främmande länder ocH
många uppkastade på avlägsna
kuster, alla dem som vila i det
barmhärtiga havets vida famn, kom
oss att förenas i smärta med dem,
som runt om i världen digna av
sorg och saknad efter sina förlorade,
kära. Därför vajade våra dukar på,
halv stång i det lekande solskenet
— en symbol av det skrämmande
ohyggliga, som blivit mänskligheten
givet i dessa yttersta tider, men
också som en symbol för den
ge-mensamhetskänsla, som trots alla
gränser och skiljaktigheter lever i
oss och aldrig plånas ut. —
Och ändock lyste ett flertal flagga
stänger vita och tomma — mest cåi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
