Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9, 1916 - Möller, Gustav: Kritikern Karleby
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kräva, att ”kapitalistisk åskådning
oupphörligen förändras i
samma mån som det ekonomiska
underlaget ’ \ Den materialistiska
historieuppfattningen bör skyddas
mot beskyllningen för att kräva en
sådan rent schematisk utveckling
av ideologin efter ekonomin. Det
torde räcka om man säger att en
förskjutning i maktförhållandet
mellan olika åskådningar sker
efter förändringarna i den
ekonomiska basen, vilket är något helt
annat än en förändring av den k
a-pitalistiska åskådningen.
Sedan hr Karleby försökt göra
den kapitalistiska åskådningen till
något som alltid flyter, där en
doktrin härskar i dag, en annan i
morgon, upplyser han oss om, att
undertecknad ”gör ett kuriöst fel”
genom att påstå, att
”fackföreningarna icke kränka
frikonkurrens-dogmen, då de fastställa
minimilöner”. Jag erkänner att jag blev
ganska häpen, då jag läste denna
hr K—ys anmärkning mot mig.
Något till den grad barnsligt kunde
jag överhuvud ej ha yttrat. Då
jag såg efter i min uppsats stod där
ingenting annat i denna fråga än
följande ord:
} ’Den enda inskränkning i den
fria konkurrensen, som är tillåtlig, är
arbetarnas frivilliga överenskommelse i
sina organisationer att icke konkurrera
inbördes.?;
Jag kunde naturligtvis ha tillagt,
att denna tolerans uppnåtts först
•efter många, långvariga och bittra
strider mellan arbetare och
arbetsgivare, men jag kunde knappast
föreställa mig att jag skulle råka
ut för någon kritiker, som tog sin
uppgift så lättvindigt, att han av
vad jag skrivit läste raka
motsatsen mot vad där står.
Hr Karleby fortsätter med att
bestrida, att minimilönelagen i
.England kan anses som en ”socialis-
tisk åtgärd”, emedan densamma
icke med säkerhet strider mot
”kapitalismens verkliga intresse99.
Min framställning skulle svälla ut
alltför mycket om jag skulle ingå
på en diskussion, huruvida
genomförandet av en minimilönelag
strider emot eller överensstämmer med
’ ’kapitalismens verkliga
intresse”. Jag vill blott påpeka, att
det kan hända att det objektivt
verkliga intresset får sitta
emellan på grund av en felaktig
uppfattning om vad som är
ens intresse. Men i politiken är
det uppfattningen som är
realiteten, det är uppfattningen som är
avgörande, även oni den är felaktig.
Jag vill nu till hr Karlebys
begrundan framlägga det antagandet, att
en kapitalistisk riksdag, utan något
slags antikapitalistiskt tryck kan
välja mellan att införa en
minimilönelag eller att förkasta en dylik
lag. Vilketdera tror hr K. skulle
ske i den riksdagen? På frågans
besvarande kan han mäta de
kapitalistiska representanternas egen
uppfattning om vad som är deras
intresse.
Herr Karleby ödslar mycket
utrymme på att utreda eländets
och utsugningens sammanhang med
varandra — varvid han i
förbigående med samma ogenerade
nonchalans som i fråga gentemot den
kritiserade uppsatsen beskyller mig
för att ”synas anse dem
identiska” — för att visa att
minimilönelagen icke kan vara en
socialistisk åtgärd. Vad man än
må säga om ”utsugning och
elände”, så är det dock fullständigt
lönlöst att bestrida att
minimilönelagen representerade en samhällets
åtgärd i syfte att begränsa
den u t s u gnin g, som eljes
skulle kunna ske, av
kolgruvearbe-tarna i England. Om sedan
förbättrade arbetsmetoder eller andra
omständigheter stegra kolgruvor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
