Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 10, 1916 - Engberg, Arthur: Maktfilosofien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tillintetgörande genom den kritiska
reflexionen men tillägger:
”Emellertid behöva icke under alla
omständigheter vi, som framför allt annat
önska släktets lycka och kultivering,
misströsta. Ofta ha vidskepliga
föreställningar fallit, vid vilka den i
viss grad socialt och kulturellt be~
stämda folkmoralen haft sitt stöd.
Dock har den alltid rest sig på nytt,
i själva verket föryngrad, med
vidare och renare syften. En sådan
moral står i alltför intim förbindelse
med samhällets egen
självbevarelsedrift för att kunna gå under. När
vi en gång tagit det sista steget och
lämnat bakom oss all öppen eller
hemlig tro på våra värdens
kosmiska och därmed objektiva betydelse,
skall den av allt att döma icke
därför själv dö bort. Tvärtom är
anledning förmoda, att den, en fågel
Fenix, skall födas på nytt ur det
gamlas aska och med friare och
fjärrsyntare blick. Den skall då
ock bära prägeln av det mildare
bedömande av all mänsklig strävan,
som följer med betraktelsen sub
spe-cie aeternitatis, med insikten i att
allt dock blott är ett led i ett
ändlöst naturligt sammanhang, där
ingenting i och för sig är högre eller
lägre.’ ’
I ”Det Nya Sverge” har professor
Rudolf Kjellén publicerat en
artikel om Gustaf Adolf s-idealet och
vår tid, vari han med hänsyftning
på vårt lägé bredvid vad som
sker ute i Europa, säger:
”Än är det––––––-oss alla be-
skärt att stå som åskådare av det
stora som. sker, än leva vi bred-
v i d livet i dess högsta
f u 11 h e t, än ha vi icke kallats
mitt in däri.”
Detta’ uttalande är en mogen
frukt på maktfilosofiens träd. Märk
att Kjellén ger benämningen
”livet i dess högsta
fullhet” åt det rysansvärda skådespel
som nu upprullas. Och besinna
vidare, att enligt den Kjellénska
åskådningen nationens moraliska
fullkomning består i att leva
livet i dess högsta fullhet.
Klarare och o tvetydigare kan väl
näppeligen denna filosofis
karaktär av en rå slaktarefilosofi
angivas. Här har
maktfilosofien pekat på sitt ideal: livet i dess
högsta fullhet = det rytande och
lågande världskriget, där tusenden
och åter tusenden slaktas, där
humanitetens enklaste bud trampas
under fotterna, där rättens norm är
mörsaren. — Behöver det sägas,
vad förverkligandet av ett dylikt
ideal av; livet i dess högsta fullhet
måste innebära för kulturen?
Behöver det sägas att över denna
åskådning kan med blodröda
bokstäver inristas: kulturens ragnarök?
Det anses gemenligen vara en
lycklig och förträfflig statslig ord- #
ning därest om möjligt samtliga
statsborgare beredas tillfälle att till
det kulturella livets fromma få
utveckla sina egenartade anlag. Allt
samhälleligt liv bygger på en
samverkan mellan individerna. Med en
samhällelig eller statslig ordning
som medium inriktas denna
samverkan på ett allt rikare och fullare
utvecklande av den ifrågavarande
nationens säregna kultur. Varje
individ biträder i denna samverkan
och gör sin insats utifrån sina
speciella anlag. Att utfinna de bästa
formerna för en individernas
samverkan, vari det individuella
kommer till sin rätt men på samma
gång det ur samverkan framgående
resultatet blir det gedignast
möjliga måste givetvis vara en
eftersträvansvärd sakernas ordning för alla
dem, som vilja se det kulturella
arbetet gå framåt. Men det ligger
jämväl i öppen dag, att det för
realiserandet av slika uppgifter är i
högsta grad fördärvligt, därest
vissa individer absolutifiera sitt eget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
