Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 10, 1916 - Engberg, Arthur: Maktfilosofien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gränser. Men ett intrång på
livs-driften blir en kränkning av
nationens högsta värde. Därmed något
omoraliskt.
När man genomläser det tal,
varmed docenten Fredrik Böök år
1914 uppbyggde våra
högerstudenter, så frapperas man av
den rentutav raffinerade glädjen
över att de internationella
bryggorna slitits sönder. Det patos, varmed
hr Böök begabbar
internationalismen, är rent moraliskt. Det
framspringer ur samma källa som
Treitschkes citerade uppfattning.
För hr Böök liksom för Treitschke
måste internationalismen te sig
såsom något o s e d 1 i g t, ty den vill
binda den enskilda nationens
ohejdade livsdrift. Maktexpansionens
begränsning blir en kränkning av
det nationella värdet. Därför bort
med internationalismen!
På denna enkla tankegång har hr
Böök kokat sin soppa, om nu hans
sirapssöta och salvelsedrypande
betraktelser överhuvudtaget skola
anses bottna i någon självständig
reflexion och icke i den
anpassnings-och efterapningskonst, som är
honom egen.
Jag sade, att striden mellan
Thrasymachos och Sokrates var
striden mellan den livssyn, som
likställer rätten med det för
den starkare fördelaktiga, och den
livssyn, för vilken rätten ligger
höjd över subjektiva intressen.
Säkerligen ha bägge orätt, ty bägge
utgå från en objektivt fastställbar
rättsnorm. Såsom vi i det
föregående framhållit, är en dylik
objektiv rättsnorm en orimlighet. Men
detta hindrar icke att vi i striden
med Thrasymachos skänka vår [-sym-pat}-] {+sym-
pat}+} åt Sokrates. Även för dem
som icke se någon möjlighet att
hävda tillvaron av ett objektivt
värde, står det utan vidare klart, att
med hänsyn till de praktiska mål,
folken måste i sitt samliv ställa sig,
läran om rätten såsom liktydig med
makten leder till kulturens
nivelle-ring. Yad som i kulturmänniskans
ögon adlar den sokratiska
ståndpunkten till skillnad från den
Kjel-lénska, det är dess sättande av
vetandet såsom normen, medan
däremot denKjellénska maktläran sätter
den oförnuftiga och blinda driften
såsom norm. Axel Hägerström har
på ett ställe talat om moralsystemer
som äro liksom högresta dömer, i
vilka moraliska värden funnit
skydd. Och han tillägger fint:
”Endast barbarer löpa till storms
mot dem med stenkastning.’ 9 — En
sådan dom i kulturens historia är
en Sokrates’ och en Kants etik. Men
vad skola vi benämna hr Kjelléns
nationella etik?° En högrest dom
är den icke, trots frasernas granna
prakt och understundom konstfulla
sammanflätning. Den är icke en
den vördnadsbjudande stilla
andaktens fridfulla och rena tempel, där
även meningsmotståndaren gärna
dröjer i beundran. Den är
mörsar-kulturens, den råa styrkans, den
blinda, oförnuftiga driftens boning,
ett monumentum aere perennius över
förnedringens och simpelhetens
herravälde i ett visst skede av
mänsklighetens historia. Dess
illustrationer ges dagligen ute på de
blodry-kande slagfälten och ur eländet och
förbannelsen ljuder som en
anklagelse: makt är rätt!
Skall då icke antagandet att alla
värdens subjektiva börd bryta ned
moralen ?
”1 århundraden — säger
Hägerström —har vetenskapen fört en
ihärdig kamp mot föreställningar, som
göra mänskliga intressen, skrudade i
gudadräkt, till universums
medelpunkt. Tum för tum har den berett
sig mark. Men kunskapens makt
kunna icke i längden ens våra mest
intima åskådningar motstå.” — Han
visar upp att utvecklingen går i
riktning mot de absoluta värdenas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
