Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 10, 1916 - Ström, Erik: Omvärderingen av Thorild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Omvärderingen av Thorild.
FÖR TIDEN av ERIK STRÖM.
I.
Anders Karitz: Tankelin-
jer hos Thorild. (Avhandling.)
Omvärderingen av en av Sverges
största kulturpersonligheter,
Thomas Thorild, och som nu kan anses
i sina väsentliga drag bestå — är
genomtförd av två sydsvenska
vetenskapsmän, docenterna Anders
Karitz och Albert Nilsson.
Anders Karitz hade i sin *
gra-dualavhandling ”Tankelinjer hos
Thorild” lagt grunden till en ny
uppfattning av den s. k.
”känslo-filosofen” ”utan kärna” och ”utan
reda”. Han hade borrat sig in i
hans filosofi och sprängt upp dess
insida.
Han hade därvid funnit: Thorild
var en sann tänkare —* lidelsefull,
men i stort sett logisk, enhetlig och
som tänkare väsentligen rationalist,
med botten huvudsakligen i
*Spi-nozas och Leibniz’ filosofi.
Han hade visat att Thorilds
rationalism hade en relativt stor
karaktär (och kanske just därför
förbisetts) — var i sin upphöjda
och i viss mån stränga tankes art i
släkt och stil med de största
tänkares världssyn — och att den å
andra sidan hade en strålande, stark
ljus livets och upplevelsens, ljus-
* A n m. Hans tidigare avhandling över
Thorild i ”Till Thorilds minne” kastade
även nytt ljus över Thorild som
människa, hans rika, svårgripbara väsen.
Denna lilla avhandling är lika hjärnskarp
som hjärtevarm.
upplevelsens* känsloton:
— vilket ock torde ha varit en
orsak att man förvillats, så att man
förbytt känslan för idén, tonen för
tanken, formen för innehållet, att
man vantolkat hans filosofi till
oredig känslofilosofi — icke sett
stommen, stammen för blommor, för
blad, dess ytas rika skiftande
ljusglans — så att man icke heller rätt
sett detta ljus — denna formens,
tonens, känslans rätta art —
ljusart — ljus’ renhet — dess
intellektuella (eller, skulle jag vilja
till-lägga) intellektualiserade
karaktär.
Han hade närmare utrett hans:
lära och funnit som centralpoler
eller snarare — i viss mening — som
centralen däri — läran om
Relativi-teten och Helheten, om alltings
del-art, beroende och oändligt
förgrenade sammanhang, alltings stigande,,
oändliga dynamiska gradation i,
upp mot det Hela och Ena, som var
Ett och Allt, Gud, Natur,
Kausal-bestämd Evighet — det hela —
erbjudande i sin världsbild — en
syntes — och en fast, blodfull och
besvingad sådan, i det den speglar
hans egen ande — av Spinozas
logiskt lagbestämda slutna värld —
dess kausala vara och Leibniz
all-och individualbesjälat, kraft och
continuitets vitala liv — till en
”Evighetens Allkrets” — en Evig-
. * Anm. Ja, man kunde säga
ljuslivets — för att därmed beteckna det
varaktiga och eviga i denna livskänsla..
— den ut- och uppåtgående italienska
solväg, Thorild kände sig vandra mot ljuset-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
