Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 10, 1916 - Ström, Erik: Omvärderingen av Thorild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hetens, av evig obrottslig
nödvändighet präglade, av evigt
överströmmande rikt, osinbart liv dynamiskt
levande — djupt, vilt men järnhårt
rytmiskt besvingade
Universalharmoni — den Byggnad eller snarare
den av en oändlighet, oändligt
graderade, förgängliga cellorganismer
bestående, havslikt levande — och
dock globhårda väldiga Organism
— där livet strömmar — ”der
Strom der Evigkeit”.
Han hade visat, att Thorilds
kun-skapslära sammanhängde intimt —
och i djup levande mening — med
hans metafysik och hela hans
praktiska filosofi. Thorilds hela väsen
strävar häftigt till monism, till
organisk levande enhetlighet. Därför
sysslar han ogärna med dualismer.
därför överspringer han gärna —
sina. • Logos — logik är för honom
lag och norm och — liv och på
samma gång och kanske bättre, hela
livet strävar att bli logos och lag och
norm.
Thorild är en skeptiker, en
ödmjuk, en resignerande — till en viss
gräns. Att komma åt livet till form
och innehåll — till mått och väsen
— absolut slutgiltigt, bestämt —
ansåg han omöjligt, men däremot att
man kunde komma allt närmare —
formalt sett genom att gå från det
obestämt kvalitativa till ett allt
nogarc och vidare kvantitativt
bestämt — genom att gå från det
skenbart eller mera ytligt relativa
till ett allt djupare — mot den
rationella grunden; — mera
innehållsligt sett — genom det omedelbara
förnimmandets, aningens, känslans
allt mer förfinade, allt mera logiskt
kontrollerade akt. — Och hans
skepsis har en absolut gräns åt ett
håll. Han var rationalist nog — att
låta vissa logiska principer och
lagar ha en absolut giltighet för
verkligheten — ansåg att man
därigenom kunfle slutgiltigt komma åt
verklighetens lagar och så — i viss
månverkligheten själv —
nämligen dess kausalbundna lopp och
förlopp, dess karaktär av lagbunden
kontinuitet — lagbunden
kraftström.
Oeh denna kontinuitet, denna
kraftström, var det oek, var det
just, kan man säga — han ansåg
yttrade sig i kunskapen, i den
strävan till kunskap oeh fullkomning
(ty det är för honom ett) — som
hair ansåg vara den yttersta viljan,
den innerst levande glöden i
tillvaron — och vilken för Thorild som
grund och som växande följd
inneslöt kärlek och växande
samförstånd. Ty Logos, torde man kunna
säga, är för honom icke blott lag
men ock evangelium och livskraften
viljan därtill.
Och denna strävan får hos
Thorild, har enligt Thorild — sett
utifrån och ut över livets organism i
sin helhet — karaktären av
organisk progression, en ut- och
uppåtgående drift och linje som växer, ej
brytes, ej lyder det individuella
livets, den individuella organismens
böljelag. Den har karaktären av
excelsior — av vilja och väg till
ljus och ljusbestrålad höjd — ett
evolutionistiskt evighetsperspektiv
— en vilja och växande väg till att
bli ett med — Logos och Lag och
Norm.
Och detta synes i dubbel mening
strida mot hans världsbegrepp, mot
hans konception av en värld, som
är cyklisk, flödande inom sig, i alla
sina delar, d. ä. i allt vad den är,
förgänglig — men som dock som
helhet sedd är vad den var, förblir
vad den är — fullkomlig, avrundad
— inåt, utåt, i och av evighet.
Det synes mig fordra en teleologi
och ett immanenttranscendent Logos
och Gudsbegrepp.
Emellertid — och vad därmed än
må vara — förstå vill för Thorild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
