Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 10, 1916 - Örne, Anders: Lantarbetet i Sverge för hundra år sedan. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
höver därför icke fästa särdeles
avseende vid den daglön, som han har
att utgiva för de legda1 arbetarna, och
dessa senare, vars antal emot landets
vidd icke är att jämföra, ej sakna
tillfälle’till förtjänster av de flera
näringsgrenar dem erbjudas,
föranleder sådant allt, att arbetarna,
varå under sommarmånaderna
vanligen brist yppar sig, äro dyrlegda,
och dagsverkslönerna hava alltså de
senare åren oförändrat bibehållit
sig, sålunda nämligen: för häst och
karldagsverke på egen kost
sommartiden 1 rdr 16 sk. och vintertiden
36 å 40 sk. samt med fri kost
sommartiden 32 å 36 sk. och
vintertiden 16 å 20 sk. samt med fri kost
sommartiden 16, 20 och 21 sk. och
vintertiden från 8 till och med 12
sk.; för ett kvinnodagsverke på egen
kost, sommartiden 21 sk. å 24 sk.
och vintertiden 12 å 16 sk. och med
fri kost sommartiden 12 å 16 sk.
och vintertiden 6, 8 å 10 sk., allt
banco.9 9
Man finner alltså att
arbetslönerna i Norrland och särskilt i dess
övre delar varit något högre än i
södra och mellersta Sverge.
Landshövdingen i Kristianstads
län greve Axel De la Gardie vet
nämligen berätta, att priset för
mansdagsverke där under senast
förflutna fem år varit 22 sk. och för
ett ”ökedagsverke” 44 sk. 10 rst.
Samme landshövding, som är ägare
till ett av ortens större gods,
Mal-tesholm, anför också att ”bland
ungdomen visar sig någon
lättsinnighet och en håg för vällevnad,
som visst är skadlig i det hela, men
som dock förmodas böra av sig själv
försvinna, då exemplet visar, att
endast den arbetsamme vinner trev-
nad och kan bliva välmående. Men
det bör ej förtigas, att löner och
dagsverkspriser genom detta samt
hemmansklyvningar och
torpanläggningar stigit till en höjd, som på
intet sätt motsvarar vad
jordbrukaren kan vänta i betalning för sina
produkter.”
Landshövdingen i Malmöhus
län V. af Klinteberg påpekar, att
”bland den arbetande klassen och
daglönare finnas födoämnen för
goda pris, och dagspenningen det
oaktat icke minskas, varför dessas
belägenhet är ganska fördelaktig
och kunde bringas till välstånd, om
icke av berörda förhållande
alstrades maklighet och utsvävningar
mera än arbetsdrift och håg till
förtjänst”.
Landshövdingen i Göteborgs
och Bohus, län greve Axel von
Rosen beklagar sig ävenledes över
den-med de goda förhållandena
stigande vällevnaden och lyxen.
”Bristen på arbetare”, säger han,
’ ’har icke hittills varit särdeles
överklagad, ehuru sådant folk år efter
annat bosatt sig för sig själva och
arbetat efter egen bekvämlighet.”
Vidare uppger han, att
dagsverks-priserna i allmänhet uppgå till 18
å 24 sk. pr dag och egen kost.
Vi hava härmed redogjort för de
underrättelser som finnas angående
arbetsförhållandena för hundra år
sedan i. länsstyrelsernas
femårsbe-rättelser. Vi skola i en kommande
artikel behandla lantarbetet som
sådant, arbetstiden och förhållandét
mellan arbetare och arbetsgivare.
I mångt och mycket skall man då
komma till en annan uppfattning
av dessa saker än vad respektive
landshövdingar ha gjort.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
