Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 10, 1916 - Örne, Anders: Lantarbetet i Sverge för hundra år sedan. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skyldiga att för bruk av jord göra
arbete vid gårdarna, ’ invända
större omtanka och mera arbetshåg
än den, som icke har något eget
att sköta, utan emot viss lön eller
stat dagligen arbetar för andras
räkning”. Vidare påpekar han, att
”de tidiga giftermålen minska
tillgången på tjänstedrängar, som vilja
njuta husbondens kost och lön, och
sådana tjänstehjon mer och mer
uppstegrat deras löneanspråk så att
detta verkat till en tilltagande
obenägenhet för brukning av andras
jord”.
I den långa avhandling, som
landshövdingen i Värmlands
län Johan af Vingård utgivit, heter
det: ”När var och en som har nå-
got, kan åläggas skyldighet att dela
med sig med den som intet har.
jämt så mycket som den senare
finner sig behöva f ör att leva lika med
den som giver, finner man lätt vari
det onda, som man beklagar, ligger.
När den fattige skall betala höga
tullavgifter och taxor för varje bit
han förer till sin mun, är det väl
underligt, att han sänker räntan på
husbondens eller alla husbönders
kapitaler genom högre dagspenning
eller understöd, om han kan; men
han kan icke alltid och svälter igen
under försöken; han gör därvid icke
mera än vad husbönderna gjort, ty
han är i oupphörlig strid med dem,
ty var och en söker vinna på den
andres bekostnad eller vältra ifrån
sig bördorna, den ena av taxorna,
den andra av underhållet.”
• Uttalandet är ju märkligt nog.
Landshövdingen iGävleborgs
län Erik Sparre påpekar, att
”dränglönerna äro ganska dryga
och uppgå med penningar och
persedlar vanligen till omkring 75 rdr,
till och med däröver om drängarna
besitta någon konstfärdighet i
slöjder”. Vidare säger han, att på
daglönare är det god tillgång, ”vil-
ket kan anses som en följd av de
goda åren och den därigenom
beredda lättheten att bosätta sig.
Priset på ett karldagsverke med
egen kost är i Gästrikland 24 sk.
b :o och i Hälsingland något mera.
Kvinnodagsverken betalas med 1/3
mindre.
Han påpekar vidare, att
”självsvåldet bland drängarna, i synnerhet
i vissa Hälsingesocknar, har nu
stigit till den höjd, att knappt någon
dräng synes i husbondens arbete
eller ens i hans hus från
lördagsmid-dagen till tisdagsmiddagen och
stundom ännu längre. Tiden
dessemellan upptages av besök hos
ungdom av andra könet samt
kring-vandringar i bygden, varvid
varjehanda oordentligheter förövas. ’y
Husbehovsbränningen hade
förmodligen sin dryga andel i detta
”självsvåld”.
Landshövdingen i
Väster-n o r rlands län H. Mör^ier
berättar, att ’ ’i anseende till länets
ringa folkmängd emot vidden jämte
flera näringsutvägar, som stå
arbetaren öppna, oeh det inristade
oskick, att drängar och pigor i goda
år sätta sig för sig själva, har
klagan börjat förspörjas över brist på
tjänstefolk. Dagsverkspriserna
uppgå, på fri kost, från 12 till 20 sk.;
på egen från 24 till 40 sk. samt för
häst och karl från 32 sk. till en
rdr, allt banko efter årstidens
beskaffenhet. 9 9
Landshövding M. von Törne i
Jämtlands län inberättar, att i
denna provins samt Härjedalen
råder stor folkbrist, vartill icke minst
roteringen bidragit. 9 ’Ett
karldagsverke betalas tinder
bärgnings-tiden med 1 rdr banko och ofta vida
däröver.9 9
Från Norrbottens län
inberättar landsh. Carl Sparre, att
välmågan på landsbygden är i ständigt
tilltagande. ”Hemmansägaren be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
