Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 11-12, 1916 - Wigforss, Ernst: Militärfrågan och Internationalen efter kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
krigsproblemen, en debatt som
borde kunna föras med mera öppet
sinne för olika argument än förut,
just emedan kriget visat svagheten
i vår tidigare position, vare sig vi
före kriget hörde till det ena lägret
eller till det andra.
Den ovillkorliga
försvarsvänlig-heten.
Det är nämligen min
utgångspunkt, att kriget slagit ihjäl två
ytterlighetsriktningar, om jag så
får säga, inom fredsrörelsen — och
jag ser nu Internationalen bara
från den synpunkten —, å ena
sidan den grupp av fredsvänner, som
bara talat om försvar och att
var och en nation måste
försvara sig och att, om den bara
rustade sig till försvar, så skulle
kriget troligen inte komma.
Ståndpunkten har i sin fulla renhet
kanske varit mera utmärkande för
konservative och liberaler än för
socialdemokrater.
Socialdemokraterna ha nämligen alltid haft sin
framtidsstat att lugna sina egna
och andras samveten med, då man
tyckte, att rustningarna till
försvar ändå var något magert såsom
hela programmet för ett
internationellt fredsparti.
Socialdemokraterna hade som sagt sin
framtidsstat, där intet krig skulle vara mer,
inte heller rop, inte heller gråt,
sedan väl detta första, detta
kapitalistiska samhälle var förgånget.
Med socialismens genomförande
vore också freden tryggad, påstod
man, och då skulle avväpningen
komma som en himtaelsk manna till
belöning för de troende, som
strävat i öknen och tillsvidare
uppehållit de nationella rustningarna.
Rustningarna voro tillfälliga,
d- v. s. övergående, liksom,
kapitalismen var övergående, det var
trösten.
Men i sammia mån som man kom
in i kampen för det dagliga brödet,
för den gradvisa förbättringen av
folkets läge redan nu och sköt
hoppet om framtidsstaten undan, i
samma mån kom praktiskt taget även
för socialdemokratin hela
fredspro-grammet att bestå i de nationella
rustningarna. Visserligen en
ståndpunkt modifierad på olika sätt.
Där man var politiskt maktlös, som
t. ex. i Tyskland, där kunde man
naturligtvis vägra budgeten, d. v. s.
vägra alla anslag till de gevär, som
man samtidigt lovade, att man utan
tvekan skulle ta på axeln för att
marschera mot fienden, om
Tyskland bleve angripet. I samma mån
som man hade inflytande, skaffade
mftn sig ett mera positivt program.
Så se vi t. ex. Jaurés utveckla ett
system- av militärväsen, som endast
skulle vara lämpat för. verkligt
försvar och utesluta en aggressiv
mi-litarism. Man höll igen i
rustnings-tävlingen, men sade inte
principiellt nej. Vad Sverge beträffar,
behöver jag ju inte närmare
berätta, hur denna utveckling
försiggått.
Man får naturligtvis inte förneka
de äiisatser, som gjorts att ge
Internationalen ett annat program,
få den att gripa in för att
förebygga krigsutbrott, få den att fatta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
