Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 11-12, 1916 - Wigforss, Ernst: Militärfrågan och Internationalen efter kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
beslut om gemensam handling, t. ex.
generalstrejk. Men vi veta alla, att
intet kommit ut därav, delvis på
grund av det motstånd idén mött
inom’vissa grupper av
Internationalen — bland de stora särskilt den
tyska ■— delvis också på grund av
de inneboende svårigheter som lågo
i förslaget att utan vidare göra
strejk mot alla krig utan åtskillnad,
vare sig det gällde anfall eller
försvar. Och denna sammanslagning
av alla arter krig hade återigen sin
grund i svårigheten att skilja
mellan anfall och försvar i ett nutida
krig, särskilt* från den socialistiska
synpunkt, som förklarade alla stora
kapitalistiska makter för lika
krigs-lystna och lika mycket skuld till
spänningen i världen.
I alla händelser har den praktiska
konsekvensen blivit den, att
försvaret av det egna landet, när det
blivit angripet, mer eller mindre
tydligt gått in i medvetandet hos det
stora flertalet socialdemokrater
såsom en berättigad
socialdemokratisk politik, och därvid har man
stannat. Och följden har blivit den,
att när kriget kom, förklara alla
regeringar, att de velat freden men
blivit tvingade till krig genom
motståndarnas lömjska angrepp, och
socialdemokraterna, som inte kände
till dokumenterna utan blint fingo
lita: på sina borgerliga herrar, de
ha tagit upp regeringarnas paroll
och gått ut att slakta varandra i
ett rättfärdigt försvarskrig.
Att detta är en bankrutt för den
rena försvars- och
rustningspolitiken, sådan den hittills predikats, är
svårt att förneka. Det ändrar
intet i saken, att socialdemokrater i
olika länder förutsagt, att
resultatet skulle bli vad det blev, att de
varnat sina regeringar och pekat på
katastrofen, som skulle komma, om
rustningstävlingen icke på något
sätt stannade. Samtidigt med att
socialdemokraterna förutsade och
varnade, kunde de ändå inte arbeta
sig fram till något positivt och
gemensamt aktionsprogram.
Slutsatsen var och förblev, att kommer
verkligen olyckan, då stå vi
mjakt-lösa, och då ha vi intet annat att
göra än att gå ut, var och en till
försvar av sitt fosterland.
Om vi tänka oss denna politik
fortsatt efter kriget, om vi tänka
oss, att sedan en fred på ett eller
annat sätt lappats ihop på det
gamla viset, och sedan nationerna
väl hunnit hämta sig litet från
utmattningen efter blodförlusten och
penningef örlusten, så skall den
gamla dansen börja om på nytt; då
skola vi få se nya rustningar, nya
allianser, kanske med litet ändrad
sammansättning, nya konflikter
med alltmera ökad spänning och
ytterligare rustningar i en slutspurt,
tills det hela inte kan bäras, utan
katastrofen kommer igen, och då
skola socialdemokraterna återigen
gå ut och offra liv och blod, sitt
eget och andras, till skydd och
försvar . för samma fosterland,
huvudsakligen andras — den som ser
framtiden sådan och m,åste se den
sådan, om socialdemokratin
fortsätter med sin hittillsvarande taktik,
och den som inte ser tecken till, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
