Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 11-12, 1916 - Wigforss, Ernst: Militärfrågan och Internationalen efter kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
na staten mot de andras förenade
styrka skulle vara så gott som inga.
Detta naturligtvis under
förutsättning att vi kommit så långt, att
staterna förbundit sig att med makt
genomdriva de internationella
besluten. Innan vi tagit detta
steg, finge andra garantier
tillgripas, och Internationalens
möjligheter såsom fredens bevarare i detta
fall skola här nedan beröras.
3) När detta rättstillstånd blivit
skapat, då säkerhet eller
åtminstone den största
sannolikhet finnes för att den
internationella domstolens utslag eller det
internationella rådets beslut skola
respekteras, då ha vi
förutsättningarna givna för att avväpna eller för
att låta de nationella rustningarna
ombildas till en ”internationell
ordningsmakt”, såsom termen brukar
lyda.",4 Och i samma ögonblick som
vi lia säkerhet för att staternas
krigsmakt inte har någon annan
uppgift än att fungera som en
polismakt, som ordningens
upprätthål-iare mot. dén, som vill bryta freden,
i sämma ögonblick upphör ju
internationalistens principiella
motstånd. ’ San har ingen anledning att
vägra bära sin del av bördan för
rättens skyddande i världen.
Socialdemokratins fredsprogram.
Här kommer emellertid
antagligen den stora huvudinvändningen
att föras fram. Det där är nog ett
vackert mål, säger man, men i vad
avseende skiljer det sig från det
gamla tröstemedlet:
framtidsstaten, då krigen av sig själva
skulle komma att försvinna? Vem
tror väl, att en sådan revolution av
de internationella .förhållandena
skall kunna ske från i dag till i
morgon, och hur skola vi under
tiden ställa oss till hela
rustningsfrå-gan?
Jo, skillnaden från programmet
om socialismens genomförande
såsom encla möjliga fredsgaranti
ligger just däri, att vi kunna gripa oss
an med arbetet strax. Det är
ett allmänt demokratiskt program,
som vi kunna genomföra, innan
vi ha den makt i samhället, som
skall behövas for ”socialismens
förverkligande”, och innan de
ekonomiska betingelserna för en dylik
social revolution äro tillfinnandes.
Det är fredsvännernas gamla
program, som arbetareklassen nu skulle
sätta in sin kraft för att genomföra,
Yad som förut var utopi, skulle
genom proletariatets aktion göras till
verklighet.
Socialdemokratin skulle på sitt
dagsprogram uppsätta kravet på det
första avgörande steget in i ett
dylikt internationellt fredsförbund.
Det finge bli étt villkor för varje
deltagande i regeringsmakt och
regeringsansvar. Och i alla länder
måste kravet ställas till det härskande
partiet och dess regering, att de
förklara sig villiga att ingå i ett
dylikt fredsförbund, Ett bifall
till detta krav skulle
utgöra, villkoret för s o-,
s i ä 1 d e m o k r a.t i n s bifall
till något slag av
militära utgifter. Det bleve en
villkorlig försvarsnihilism, om man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
