Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 11-12, 1916 - Wigforss, Ernst: Militärfrågan och Internationalen efter kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så vill, men en som vore betingad
av sakens egen natur. Den stat, sonl
vägrar gå med på rättsliga
avgöranden av internationella konflikter,
erkänner därmed, att dess poKtik är
en hänsynslös miaktpolitik, till
vilken socialdemokratin måste säga
nej, inte bara i ord utan också i
handling.
Men om också ett dylikt
fredsförbund mellan staterna kommit till
stånd, vilka garantier hade man för
att det verkligen höll provet, när
påfrestningen kom? Där ha vi
återigen en klar politik jitstakad för de
socialdemokratiska partierna. Om
en regering skulle visa tendenser
att vagra att uppfylla sina
förpliktelser, vägra att låta saken
gå till skiljedom eller
undersökning, då är det den regeringen
som är fredsstöraren, och det
landets socialdemokrater måste säga
nej till krigskrediten, säga inte
en. man, inte ett öre till
ett orättfärdigt krig. Om
en regering verkligen hade några
tankar på att bryta sina löften
trots vissheten om att stå ensam
mot fredsförbundets övriga
medlemmar, så skulle nog varje lust
försvinna inför utsikten att få föra
kriget med ett splittrat folk.
Men av ännu mera avgörande,
betydelse för fredens bevarande bleve
Internationalens hållning i de fall,
där tvistefrågorna redan varit
underkastade fredlig behandling, men
där möjligheten av krigisk konflikt
ännu inte undanröjts genom en
allmän överenskommelse att med makt
garantera domstolens eller rådets
beslut. Det är i en sådan situation,
som den nya Internationalens
freds-politik finge stå sitt avgörande
prov. Då är det mycket möjligt,
att det inte räckte till med hot att
vägra krigskrediten. Men då är det
också säkert, att det funnes helt
andra psykologiska möjligheter för en
mera ytterligtgående taktik, än
som någonsin hittills existerat.
Yi kunna tänka oss, att den
österrikisk-serbiska konflikten brutit ut,
sedan ett dylikt fredsförbund blivit
bildat. Om då frågan diskuterats
av alla nationers representanter, om
rätt och orätt på båda sidor blivit
grundligt undersökta, och om detta
internationella parlament så
framlagt ett förslag till fredlig lösning
av konflikten. Om då Österrike och
kanske även Tyskland förklarat
förslaget oantagligt och proklamerat
sin rätt att med vapenmakt tukta
Serbien, även med risken att
därigenom mana fram ett europeiskt
krig. Tror man inte, att då en
sådan storm av förbittring skulle ha
uppstått inom socialdemokratin i
Tyskland och Österrike, att
regeringarna verkligen blivit skrämda f
Och är det inte rimligt, att det då
funnits förutsättningar för den de
yttersta medlens politik, som dét
annars är så svårt att skapa enighet
om? Kan man inte i en dylik
situation hä rätt att vänta, att ett
internationellt proletariskt parti tar
steget ut till en verkligt internationell
politik och förklarar: Här stå
mänskligheten och den
internationella rätten mot vårt eget land. Vi
välja mänskligheten. Då finns det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
