Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 11-12, 1916 - Martoff, L.: Gustave Hervé
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och. sakens gynnsamma utgång endast en
episod. Från revisionen av
Dreyfusaffä-ren övergick detta avantgarde till att söka
befria republiken från alla de
privilegierade kaster, som nedärvts från det
förflutna, framförallt från den
militärbyråkrati, vilken såsom processen bevisat,
intog en för republiken föga
passande ställning. Militärståndets
underordnande under demokratin blev målet så:
väl för Jaur&s som ock för Clemenceau,
Anatole France oeh andra representanter
för det nyvaknande franska frisinnet.
Men efter alla förtvivlade drabbningar
och efter alla ärorika segrar visade sig
målet fortfarande ouppnått; förhållandet
mellan yrkessoldaten och det civila
elementet i republiken syntes föga förändrat
och militarismen var alltjämt samma
grandiosa, sociala makt.
Några av dem, som deltagit i denna
rörelse, drogo sig efter detta misslyckande
nu alldeles tillbaka, medan andra skredo
till en förändring av kampmetoderna.
Hervé, för vars hela tankeliv den
rationalistiska idealismen är synnerligen
karaktäristisk, måste komma till den
slutsatsen: för att övervinna militarismen
måste man förkväva de psykologiska
stämningar, som ge den näring, döda den
idé, som upplyser den. ‘ Och då dessa
stämningar äro patriotiska stämningar,
denna idé idén om fosterlandets försvar
och dess ära, så måste patriotismen an^
gripas i så skarpa former som möjligt.
Därav ’ ’sophögen ’ 3 och därav Hervés hela
fortsatta ’ ’antipatriotiska ’ 3 kampanj, förd
under väldigt buller och brak men också
med ganska stora offer. Yad man vid
första ögonkastet mest förvånade sig över
var att en dylik kampanj kunde vinna så
pass mycket framgång i ett land, där
patriotismen är förbunden med de bästa
demokratiska traditionerna. En dylik
oväntad framgång kunde ej vara tillfällig.
Och den omständigheten, att den icke var
tillfällig, visade blott, att den
besynnerlige Hervé, som skenbart helt gick sin
egen väg, besatt den äkta demagogens
instinkt.
För tio år sedan genomgick den
franska arbetarklassen en period av raskt
uppsving och stark jäsning. Av orsaker, som
vi här icke kunna ingå närmare på, måste
detta uppsving utmynna i en rörelse, som
antog en skarpt statsfientlig karaktär.
Anarkister och anårko-syndikalister
ställde sig i spetsen för denna rörelse och dess
läror åtnjöto en stor popularitet bland de
franska och isynnerhet de parisiska
arbetarna. Under sådana förhållanden måste
den antipatriotiska propagandan från
Hervé och den lilla grupp av vänner och
anhängare, som samlat sig kring honom,
komma att vinna mycken anklang: mot
det anarkistiska ’ ’statsförnekandet3 3
svarade fullständigt fältropen om
’’foster-landsfÖrsvarets sabotage3 3, om desertering,
om uppror i händelse av mobilisering
o. s. v., vilka medel anbefalldes i det
Her-véska organet.
Denna inom en viss del av de
organiserade arbetarna förhärskande 3
’strömning” var emellertid icke deii enda, där
Hervé passade in sin antipatriotiska
propaganda. I kretsar, vilka stodo
fullständigt fjärran från anarkismen, icke blott
bland arbetarna, utan även bland
småborgarna, bönderna och intelligensen, yppade
sig en alltjämt stegrad oro i samband med
det internationella lägets skärpning genom
det japanska kriget. Den koloniala
imperialismen och de bakom den stående
industri- och bankintressena höjde sitt huvud
och fordrade en ’ ’aktiv politik ’’ av
republiken. På andra sidan Vogeserna
försiggick samma process. Perspektivet av
ett krig, framkallat till på köpet av
koloniala problem, visade sig plötsligt vid
synranden för breda folklager, som redan
gjort sig förtrogna med den tanken, att
nu skulle det förbli fred. Alldeles
frånsett arbetarna, så stodo även vida
kretsar. av Frankrikes bonde- ocli
småborgardemokrati alltigenom främmande
för den imperialistiska expansionen. På
grund av stilleståndet i
befolkningstillväxten kunde ej heller den franska
kapitalismen bland dessa massor (frånsett
vissa kretsar av intelligensen) vinna något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
