Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 11-12, 1916 - Martoff, L.: Gustave Hervé
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
talrikt anhang, som skulle varit redo .att
i imperialistiska erövringar söka stilla sin
längtan efter bättre levnadsförhållanden.
På grund härav framkallade skärpningen
av det internationella läget en extremt
pacifistisk stämning i dessa kretsar,
varvid militarismens radikalaste motståndare,
sådana som Sebastian Faure eller Hervé,
kunde synas som önskvärda
bundsförvanter. Med demagogens fina instinkt, som
vädrar den brokiga, av skilda
samhällslager sammansatta ”mängdens” stämning,
förstod Hervé genast detta ”den enkle
medborgarens” själstillstånd. Och han
förstod att begagna sin glänsande
pam-flettistiska talang så att han kunde
utveckla de för ett kälkborgaröra
”förfärligaste” grundsatser utan att framkalla
en psykologisk reaktion.
Demagogien förmår emellertid sällan
att förbli herre över sina egna
handlingar. Händelsernas logik rycker dem med
längre än de själva ursprungligen velat.
Den ställning arbetarklassen intog i
kampen mot militarismen, bestämde den
anti-militaristiske Hervés vidare öde. Den
arbetarmassa, som med mest sympati mötte
hans agitation, drog honom med sig.
Omärkligt för honom själv blev han
från att ha varit en specialist på
krigets bekämpande ledaren för en hel
revoltströmning i arbetarrörelsen, till
bekämpar e av parlamentarismen och Varje
”laglighet”, till predikare av våld och
”sabotage” i den ekonomiska kampen,
av uppror och våldsmedel i den
politiska. Därigenom blev kretsen för hans
inflytande på den demokratiska massan
allt trängre och hans popularitet började
avtaga; samtidigt visade sig redan den
ringa erfarenhet man gjort med
inblandningen av hans grupp i den ekonomiska
kampen — under järnvägsmännens
generalstrejk — tillräcklig för att t. o. m.
stöta bort de anarko-syndikalistiska
organisationerna från hans
revolutionspropa-ganda.
Hervé förstod då att han hade gått för
långt. 1910 tog han det första steget
tillbaka. Till sina anhängares förvå-
ning och harm uttalade han sig från
fängelset, där han då satt av sitt straff, mot
bojkotten av de förestående
parlamentsvalen och anbefallde t. o. m. att välja
socialister eller åtminstone avhålla sig
från röstning. Detta steg, som så skarpt
stack av mot hans tidigare bekämpande av
den , ’socialistiska parlamentarismen9 %
medförde att en av hans mest ansedda
anhängare svek honom, Aristide Jobert,
som-då gjorde försöket att spränga valen i
Paris (fyra år senare nådde han f. ö.
lyckligt in i kammaren som det socialistiska
partiets kandidat); även större delen av
de anarkister, som sällat sig till Hervé,
lämnade honom.
Samtidigt som Hervé modererade sin
antiparlamentaristiska och ’
Revolutionära” propaganda, ändrade han också en
smula på sin antimilitaristiska agitation
och gick någon tid tillsammans med det
förenade socialistiska partiet. De sista åren
före kriget, då han förlorat en avsevärd
del av sitt tidigare inflytande, började
han så småningom revidera sina extrema
åsikter och 1914 nådde han lyckligt till
tanken på ett 3 ’allmänt demokratiskt
block”, som skulle genomföra praktiska
reformer och motarbeta militarismen.
Världskriget gjorde denne energiske
man till en av de populäraste
journalisterna och skapade åter för honom ett
brokigt demokratiskt auditorium, väl
avpassat för att beundra honom och lära hos
honom.
Ännu några dagar före
krigsförklaringen hade Hervé uppträtt med en
utomordentlig skärpa mot dem, som gåvo
uttryck åt sin Önskan, att Frankrike skulle
deltaga i kriget ”för Serbiens skull7*.
Men då kriget brutit ut, ställde han sig
såsom alla inflytelserika socialister oeh
syndikalister på ståndpunkten av
plikten till nationellt försvar och bidrog
genom sina flammande artiklar icke ringa
till, att denna ståndpunkt även blev
arbetaremassornas. Men han inskränkte
sig icke härtill. Tillsammans med fler-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
