Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 11-12, 1916 - Ström, Erik: Omvärderingen av Thorild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rild ock att man bör leva, tänka
och.känna sig in i verket — innan
man kan bestämma dess innersta,
finaste sannaste proportion, dess
finaste individuella och relativa lynne,
art och tycke?
Thorild ger på ett par ställen
antydningar till en ren estetik. .Det
är återigen hans spinozistiska
posivitism och hans
proportions-och harmonilära som bestämma
synpunkterna. Liksom kritiken skall
försöka komma åt konstnärens
och konstverkets innersta fina
proportion och grad av
fullkomlighet och harmoni — skall
konstnären söka komma åt tingens
innersta proportion och grad av
fullkomlighet — det levandes, livets
högsta, finaste, skönaste, renaste
mått och harmonier. Skönhet är:
alla delarnas finaste, skönaste,
sannaste proportion och linje, vilket är
lika med dess innersta godhet och
värde — och alla dessa delars
harmoniskt dynamiska samspel, deras
överensstämmelse till ett Helt —
en Harmoni.
Thorilds kamp mot
fransk-klassl-cisterna är således — teoretiskt sett
— icke så mycket känslans och
fantasiens revolt mot förståndet — men
det högre (och då visserligen väl ock
eldigare och fantasistarkare)
Förståndets — mot det ringare —
kampen för det oändliga mot det snävt
begränsade, i dubbel mening
bornerade.
Geni är för Thorild lika med ett
stort, kraftfullt förstånd — icke
utsvävande regellöshet, men
Harmonisk Kraft. Man har alltsen
Kellgren och Leopold påbördat honom
ett falskt genibegrepp. Thorild är
Förnuftets kämpe.
* #
I sista kapitlet behandlar
författaren Thorilds upplysningsfilosofi-
ska oeh politiska produktion ocli
verksamhet. Han påvisar även dess
härledning ur hans stränga
rationalism och den genomgående
kontinuiteten i hans position.
Han påvisar hur för honom
ständigt Förståndet, Sanningen,
Upplysningen är det centrala:
Upplysningen, som den enda sant
lycko-bringande makten i tillvaron,
fol-gets evärdliga rätt att få besked
om Sanningen, samhällets och livets
grund och lag, genom Förståndet,
d. ä. genom Snillet och dess
objektiva logiska tankar.
Ty hos Thorild härledas alla
begrepp och normer spinozistiskt ur
Förnuftet och den rationella
naturen. Förnuftet är för honom det
sacrala, — därför sacrosanct, den
heligaste rätt — rätten att bruka
detta förnuft, rätten, friheten att
tänka och meddela, sina tankar.
Hans ivrande för Tanke- och
Tryckfriheten och — för Friheten
överhuvud sammanhänger med
detta.
Ty frihetsbegreppet sammanfaller
för honom yttérst — och i vidaste
form med rättigheten (och plikten,
ty den sammanfaller då med
nödvändigheten, med livets innersta
lag) — att bruka sitt förnuft — att
leva ett förnuftsenligt liv, vilket för
Thorild åter samanfaller med att
leva ett dygdigt, ett lyckligt,
harmoniskt liv.
Ty friheten är för honom ett med
förnuftet. Frihet är =
självhävdelse ; men hävda sitt innersta själv
d. ä. att hävda sitt förnuft, d. ä.
att häva sig, sin syn, sitt liv från
partial- och den låga
passionssyn-punkten till all- och samsyn — till
en harmonisk samhävdelse av sig
och allt.
Thorild är icke så mycket
demokrat som demofil
intelligensaristokrat. För folket genom snillet, är
hans devis. Mot Rousseaus All-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
